What's up with that?!

När jag skulle gå av tåget precis så var det en kille framför mig, med en jättestor, fin rottweiler. Nej, jag ska inte skriva något om olika hundrasers vara eller icke vara. Nej, jag ska inte skriva något om olika hundägares vara eller icke vara.. eller jo, kanske på ett sätt.

För när han kliver av, vänder sig denna enormt ståtliga hund om och blir nyfiken på en annan kille..

Hundföraren: Gunnar! Lägg av nu.

vänta nu.. Gunnar?! Gunnar?!

Jag har aldrig förstått mig på det här med människonamn på djur. När man faktiskt KAN låta fantasin styra lite. Nej, då väljer man ett människonamn. Dennis, Selma, Ronja, Oscar och.. Gunnar.

Är det så att man väljer sådana namn för att man har brist på barn? Det är enda anledningen jag kan se faktiskt. Man kan ju säga att ens husdjur är som ens barn. Men att faktiskt gå så långt att TRO det redan från början och ge dem människonamn.. det övergår mitt förstånd.

Fast å andra sidan så verkar det ju gå trend i att ge sina barn så udda namn att de skulle passa som djurnamn. Star, Nemo, Xino, Zino, Free, Alldin, Lex, Plex (!), Hunter, Älva, Tingeling osv osv..

Är det det som gäller? Uddast namn vinner?!

Nä. Nu ska jag ta och sätta mig framför tv:n en stund och försöka smälta detta..

Vad anser du?!

nananana.. boktipset!

Ni kan ju gissa minen på J när han klev in i sovrummet och jag låg nerbäddad med den här boken i högsta hugg!



Men den är inte så dramatisk som titeln låter. Den är faktiskt väldigt intressant. Så här står det på Bokus.se


"När kärleken drabbar oss förändras världen. Tillsammans med den älskade känner vi oss som hela människor, vi upplever att alla våra behov är tillfredsställda. Men när förälskelsen tonar bort och verkligheten tränger sig på, utvecklas förhållandet inte sällan till en maktkamp mellan parterna, gräl, intriger, tjuvknep, mera bråk.

Varför blir det på det sättet?

Alla bär vi med oss en bild av den perfekta partern, en partner som ska läka de sår vi fick i barndomen och som förstår våra behov och kan tillfredsställa dem. När partnern inte motsvarar våra förväntingar reagerar vi som barn, och det leder till konflikter och ibland till en brytning.

Men det finns alternativ till skilsmässa, säger Harville Hendrix. Det går att omvandla maktkampen till ett samarbete, där parterna bemödar sig om att kommunicera, att visa sig för varandra som de är, att verkligen förstå varandras behov. Då kan barndomssåren läka, och vägen ligger öppen för två individer att växa och utvecklas i ett moget kärleksförhållande.

Harville Hendrix har 20 års erfarenhet som psykoterapeut. Han är verksam i USA och har specialiserat sig på parterapi. Otaliga människor , både lekmän och professionella, har kommit i kontakt med hans teorier genom kurser, seminarier och rådgivning."

Nä, nu räcker det!

Det gör det verkligen!

Det snöade när jag gick till tåget imorse, det har snöat hela dagen, och det snöar än!

Nu får det banne mig vara nog! Hör du det?! *hytter med näven åt väderguden*

Och nu blire reklam!

hittade den här i hyllan på affären ikväll. Den nästan hoppade på mig och sa "ät mig! Ät mig!" och vem är jag och säga emot?

Kan rekommendera den, men tyvärr kändes den inte så lyxig att äta som jag hade förväntat mig.

Veckans bloggtema: tv-serier!

Jag vet inte om jag kan kalla det ett svagt ögonblick i mitt liv, men jag har i alla fall gått med i en liten grupp där vi bestämmer olika "teman" att blogga om, varje vecka. Nu är alltså veckans tema Tv-serier.

Shit vad kul! Tänkte jag först.. tills jag insåg att jag följer ju inte ens någon tv-serie. Det skulle vara Hotell Kantarell på bolibompa då i så fall. (Note to myself: jag måste komma ut bland vuxna människor oftare!)

Marimba, Lucia och Åke
- mina bästa vänner nu förtiden.

Tycker mig ha försökt med alla "must sees" serier. "Desperate housewifes" - nope inget för mig. "Weeds" som ska vara så bra! - nä. Men "Greys anatomy" då! "Vänner"?! Wtf ÄR du kvinna överhuvudtaget eller döljer du något för oss?! -Nä.

Saken är den att jag har inte ro att följa en serie helhjärtat. Inte tid heller för den delen.

Men nu ska alltså detta inlägg handla om en tv-serie. Och en serie som jag verkligen, verkligen gillar, har inte ens kommit till Sverige än. Så därför ses den de kvällar vi är barnlediga och ibland flera avsnitt i rad. Me like!

The Vampire diaries.

Ja, som ni kanske hör, så handlar det om vampyrer. Jag har en förkärlek till vampyrer men trots det så var jag lite skeptisk mot serien när den laddades i dvd:n här hemma för första gången. Hade precis försökt ge True Blood en chans och det gick bara inte! Vilket skit! Så: ÅHH! så dåligt, åhh! så tråkigt att det ska gå en trend i vampyrserier och filmer.. Själv fastnade jag för vampyrer när jag såg "en vampyrs bekännelse" för att sen fastna helt när jag såg "Bram Stokers Dracula". Så farlig! Så.. sensuell.

Och jag ska vara ärlig. Efter första avsnittet av The vampire diaries tyckte jag bara att det var en total rip off av Twilight. Serien baseras på en bokserie skriven av LJ Smith. Snygg kille med rufsigt hår och skinnjacka, som visar sig vara en vampyr som inte äter människoblod, blir kär i en snygg tjej han inte kan tolka, och han måste verkligen kämpa för att hålla sina vampyrkänslor i schack. Var det någon som sa "kliché"?!

MEN! Denna Stephan, som han heter.. (ja jag vet. man smälter lite) har en bror. (han till vänster) Också han vampyr. och också han kär i samma tjej. I denna Elena. Och det var nu det blev intressant. För brodern, Damon, är allt annat än en vänlig vampyr. Han är dryg, han utnyttjar tjejer (för deras blod), han dödar folk för att äta utan att bry sig..

Dessutom är inte Elena en tjej man bråkar med. Och det viktigaste av allt. De glittrar inte!

Ah the drama! Jag måste nog erkänna att om vi hade kört med wildcards i detta förhållande, hade Damon varit mitt val. Sorry J, men jag har absolut en crush för Damon. Bara namnet gör ju att man fattar att han är big trouble.

Serien började gå 10 September 2009. Jag längtar tills den kommer hit. Då lär jag absolut sitta bänkad igen!

Och appropå det är det nu dags att ladda med cola och se första avsnittet av säsong 2. *dreggel*

--

Fler som skrivit om detta ämne, denna vecka är:
Mitt liv upp och ner
Sossessa
Hoppetossa
AtroCious
Yoanna

En Måndag.. inte som andra måndagar

nej, idag har faktiskt varit en riktigt bra måndag.

Först och främst fick jag vakna i "rätt" säng. Dvs bredvid den man jag älskar, samt av en hejdå-puss på pannan. iväg till station, tåget är i tid och: hoppsan hejsan, ser man på! SJ bjöd t om på kaffe idag uppe på perrongen! Trevligt, trevligt.

Sen flöt dagen på i lagom takt jag hade press på mig, men inte så jag hamnade i "stress-mode" utan jag fick saker och ting gjorda. Dessutom behagade Arla komma lite tidigare så jag hann med ett tidigare tåg hem = slapp sitta av 1½ timme dötid på jobbet mellan att ha slutat och vänta på nästa tåg! Yeey!

Sen hade jag ett mindre missöde med att traska in i en provhytt för att prova byxor. Det var inte så smart kan jag säga. Vinterblek hy och vinterslitet hår. Lägg därtill på "osminkad" och "äter pencillin mot halsfluss" så kan ni ju gissa hur attraktiv jag kände mig efter det. slutade med att jag gick och sa "jävla" hela vägen hem = ännu mindre attraktiv... Nä, byxorna passade inte. Men det har vi glömt nu säger vi. Sudda, sudda!

Nåväl! Nu sitter jag och läser runt på lite bloggar, efter att vi har varit och ätit på en indisk restaurang här i stan och väntar på min karl som duschar. Sen blir det filmtajm..







Med en nyduschad karl?! YEAH RIGHT!! ;P

Det saknas något.. var är barnet?!!?

Lämnade över tösen till sin far idag. När jag sen gick hem hade jag en molande känsla att jag glömt något.. men vad? "Jag har ställt ifrån mig något.. fan också!" var det enda jag tänkte.

Tills jag kom på att det var vagnen och Al jag saknade.

Snacka om att man vuxit ihop då. På tiden att jag får lite egentid tror jag..

Karlar!

Följande ord delades just i min hall.

Jag hittar en ring som jag fått av Alicias faster, tyvärr kan jag inte ha den för den är för liten. Eller jag är för stor. Något av det. Visar att det inte fattas så mycket.

"Har du så grova fingrar?!"

Eh. Va? Säger man så till en kvinna? Ja tydligen.

"nu när du går ska jag messa det här till alla mina vänner så de vet hur du är!" retades jag. Fast ja, lite sanning låg det i det.
"skriv det på bloggen istället"

okej då. Nu har jag gjort det. Nu ska jag och mina grova fingrar ta och sminka mig för att gå hem till väninnan och äta semla. Det lär ju bli den sista semlan ever för mig.. och jag som hade sett fram emot att äta den. Nu ser jag bara mina grova fingrar bli ännu grövre..

Jag kanske skulle sätta mig på honom nästa gång!

Ytterligare ett bevis på att kraftig övervikt kan leda till för tidig död.

Tragiskt egentligen.. men ganska fnissigt också.

och därmed har jag kommit ut som den politiskt inkorrekta människa jag är!

Hon sa vaddå sa du? x2

Scenario 1.

Alicia sitter och tittar på tv.


Al: Mamma? Dricka whiskey man sjuk!
Jag: eh.. ja..ha..

Scenario 2:

Alicia klättrar upp i mitt knä.

Alicia: Tja!
Jag: Tja!
Alica: snygga bruden!

Underbara barn!

Uppdatering

Scenario 3

Jag har skalat ett äpple åt henne nu på kvällen som hon kan sätta sig och mumsa på.

Alicia: WOW! coolt! Snyggt jobbat!

Med tanke på att apoteket inte längre har monopol..

på att sälja vissa varor. Man kanske skulle satsa på något sånt själv?

Eller var det någon som sa "olagligt". Dammit!

Karriärbyte kanske?

Skylten är ju redan på plats menar jag?

Ni är så roliga.. men här kommer en förklaring :)

Sötnötar. <3

Fick lite kommentarer på mitt förra inlägg. (6 stycket btw! Rekord!)

Pethra sa:

men du. klart du kan plugga? det finns tilläggslån och extrabidrag för att man har barn ochsåvidare. inget är omöjligt. om man verkligen vill.

Lilla jag sa:

Klart du inte ska lägga dina drömmar på hyllan. Jag studerar till lärare, ett år kvar, och har en liten tös här hemma. Visst kan det vara bökigt ibland men inte värre än att jobba.
När du känner dig redo så tuta och kör.

Mother, Marries & twenty sa:

Jag bara undrar; vad är det som hindrar att du utbildar dig till det du drömmer om nu även om du fått barn?

Sossessa sa:

jag håller med de andra - så klart det är tungt att plugga samtidigt men jag är övertygad om att du fixar det om du bestämmer dig!

Så nu känns det ju som att det är läge att jag måste förklara mig lite.

Jag jobbar alltså deltid. Inom livsmedelsbranschen. Det ger inte mångra kronor i fickan för tillfället. Speciellt inte när Vab-dagar slår till. och jag är faktiskt "ensamstående" även om jag har J i mitt liv.

Jag skulle absolut palla den "tunga" delen. Att sitta uppe på nätter för att plugga. Om inte annat så kan jag plugga utav bara helvete varannan vecka när Al är hos sin far..

Men. Det finns alltid ett men..

Rent ekonomiskt skulle jag inte klara det tror jag. Har fått höra från många att "det klarar man visst det!" om allt från att nästan gå in i väggen av trötthet, till att träna, till att plugga, till att plugga OCH jobba, men alla dessa har någon att dela sitt föräldraskap med. Från det att jag hämtar Al på dagis och tills dess att hon lämnas där igen, är jag LÅST. Och då är jag i sin tur på jobbet för att skramla ihop kronor.

Att sänka min ekonomiska situation är inte tänkbart just nu.

Makeup utbildningen jag vill gå, kostar 15 000. minst. Nagelteknolog kostar också. Det finns en utbildning i stockholm där man kan få båda utbildningarna.. för 32 000. och då är det inte ens säkert att jag får ett jobb efter det. Kanske ändå måste gå tillbaka till mitt gamla jobb. och då har jag slängt pengarna i sjön.

och får jag ett jobb.. kommer jag/vi gå runt på det? Kommer jag att kunna sätta fram mat på bordet och ha tak över huvudet till oss, om jag nu inte vill bo i de "sämre" områdena i stan?

Jag kan inte längre gå dessa utbildningar bara för att "jag vill", för att "det skulle vara kul att kunna" tyvärr.

Ja, som ni märker. Här hemma är pengarna roten till allt ont.

Det krävs mycket betänketid på det här..

Så ÄR det!

Häromdagen när jag var lite missnöjd med mitt liv och hur det har (ur)artat sig, stod jag på jobbet och gjorde ordning brödet som skulle tina och jäsa till dagen efter. Det är en stund då man kan sväva ut lite i tankarna..

"Hur skulle mitt liv ha sett ut egentligen om jag inte hade fått barn?"

Jo, jag hade antagligen festat en del. Fortfarande kunnat köpt mitt smink på Make up store utan att blinka (245 spänn för en foundation. Jag menar.. Seriöst?!) Jag hade fortfarande ansett att var festen skulle vara, och hur jag skulle ta mig hem vara mina största problem i livet. Kanske hade jag bott i en trea i västerås idag, kanske hade jag bott i en etta någon annanstans.

Kanske hade jag börjat plugga. Psykolog kanske. Lärare? Eller utbildat mig till både makeup-artist och nagelteknolog, som fortfarande är mina största karriär drömmar, men som idag inte kommer att kunna besannas. Börja studera idag? Inte en chans.

Jag kanske hade varit förlovad. Kanske singel.

Men jag hade med all säkerhet aldrig fått känna hur det känns att älska någon så starkt.

Och, jag hade aldrig, aldrig hittat ett kort som strålar så mycket stolthet, som jag gjorde idag:

Mitt hjärta. Mitt liv. Min älskling.
Inget annat betyder egentligen någonting, så länge jag har dig vid min sida.
Kom ihåg det. /Mamma

Kalla-det-vad-du-vill-bollar.

Jag och Al tänkte göra chokladbollar så här lagom till Bolibompa.

Så här skulle de se ut..Enligt boken då..

Så här blev de.

Same, same.. but different. Eller nåt.

Våren är på gång!

nåja, vi kan ju alltid låtsas. Jag har gjort en ny header, J har hjälpt mig att få in den :) Teamwork på hög nivå.

Vad tycker ni? Ris eller ros?

Nu ska jag dock vara lite social. Mitt raslösa lynne jag hade nyss är dock som bortblåst. Lovely.

Tadaa..

Trauma!

Hittade just mitt första grå hårstrå.

Mitt liv som MILF är över..

Nä nu jävlar!

Ni kanske minns "tant-attacken"?! Om inte annat kan du läsa om det här och här.

Idag hittade jag en video på youtube, varav Alicia glatt utbrister "det är du!" när hon ser. Jag kan lova er att jag skrattade så jag grät. Sen slutade jag skratta och grät bara.

Hur ser hon på mig egentligen?!



*muttrar*

Recept på en underbar ledig dag!

1. Vakna i din takt. Prata några söta ord med din älskade. Genom telefon om han/hon inte är där. -Check!

2. Gå upp, gör en god frukost. Sätt dig vid datorn och gör vad du vill en stund. Det här är DIN morgon! -Check!

3. Ta en rask promenad till närmaste konditori och köp något riktigt gott. Semlor är att rekommendera så här dags. -Check!

4. Promenera vidare (med det goda från konditoriet med dig) och gå hem till en av dina bästa vänner och prata bort hela förmiddagen/eftermiddagen över ett par goda latte. -Check!

5. Snusa på denna väns 3 veckor gamla bebis och förundras över det faktum att alla bebisar luktar så gott! -Check!

6. Gå vidare till stans mysigaste Spa och bli saltskrubbad, kurbadad, helkroppsmassagad och ansiktsmassagad i 90 minuter och bara njut! -Check!

7. Hämta hem ditt älskade barn och bara myys tillsammans! -Check!

:)

Mitt nya tidsfördriv..

..som igår gjorde att jag med nöd och näppe kom med tåget till jobbet, och att jag fortfarande sitter vid datorn just nu, fast jag borde både duscha och äta frukost.. så att jag inte missar tåget i dag också!

Kanske skulle köpa en snabbare spis?

Spice up your life!

Scenario 1: Jag plockar i sovrummet och bäddar sängen. Alicia leker i vardagsrummet med sin nya Hello Kitty-servis. För första gången verkar hon faktiskt rätt nöjd med att leka själv.

"jag häller socker, mamma?!" (japp, redan här borde varningsklockorna ringt. Men icke.)

"Mmm.."

Kommer ut i vardagsrummet. Vad möts jag av? Jo, synen av ett vardagsrumsbord täckt med grillkrydda!

"jag hälle socker mamma!"

Scenario 2: Jag har (återigen) annat för mig. (Gud förbjude, jag vet det nu! men en kvart! Jag begär inte mer!) Alicia leker i köket, med.. ja, vad vet jag. Japp. Det var en sån dag. Hon kommer in vardagsrummet och visar upp sina handflator.

"Titta mamma!"

Händerna är täckta av något brunt. Jag vet på en gång. Kanelpåsen!

"NEEJ!" ropar jag förskräckt. Vilket resulterar i att hon sätter händerna för öronen. som även håret hänger över. Vilket resulterar i att min dotter luktar kanelbulle resten av kvällen.

Är det en bulle? Nej, det var visst min dotter. My bad.

Väluppfostrad in i det sista..

efter att ha varit i luven på varandra konstant hela eftermiddagen/kvällen, jag och Alicia, erbjöd sig J att ta ta nattningen med Al, så att jag skulle få sitta lite i lugn och ro.

Allt börjar jättebra, men tillslut kommer de ord som skär sönder mitt hjärta, en liten bit i taget.

"Jag vill ha min mamma! Jag vill ha min mamma!"

Säger som Als farfar sa en gång när han skulle beskriva smärtan han skulle åsamka Fritzl, om han fick tag i honom "och så lite salt.. och citron!" i mitt redan trasiga mammahjärta..

Hör hur J tröstar och pratar lugnande och så säger han:

"Men du ska ju sova nu"

och då kommer det svar som gör att jag i allafall kan luta mig tillbaka med tanken att trots att hon och jag bråkar som vi gör, så är hon i alla fall väluppfostrad när hon är med andra, ungen:

"Nej tack!"

Skiteftermiddag!

Ja, när det väl börjar går allt åt samma håll!

Eftermiddagen slutade i alla fall med att båda damerna här hemma satt i hallen och grät.

Nu står middagen i ugnen, dvd:n är laddad med Cars. Lördagsgodiset väntar. Dotra likaså.

Hoppas på att kvällen blir bättre..

Going down..

Jag vet liksom aldrig när det ska slå till. Oftast hinner jag förberede mig, men idag sköljde det över mig bara J kallade mig gumman. Och när han har ett visst tonfall när han säger "gumman" tycker jag så jävla synd om mig själv att jag inte kan hålla mig från att gråta.

Så, ja, man kan väl säga att det släpptes på ventilerna här hemma. Lite grann.. För en annan typisk grej är ju just att jag sällan, nej aldrig, är ensam när jag egentligen skulle behöva vara det.

Känner mig rastlös och trött på samma gång. Ledsen och arg samtidigt. Lyckligt lottad och jävligt orättvist behandlad i en enda stor kompott!

Jag vet inte riktigt var jag ska börja reda ur den här röran. Att börja med röran här hemma vore en bra start, för den hjälper ju inte direkt till. Men fan för att orka börja! Blir bara arg och ledsen att det aldrig kan vara fint här hemma mer än 2 sekunder..

nåväl. Det blir nog bättre. Hoppas jag.

Som sagt. Going down. Och det känns värre än någonsin!

Tant 2.0

När jag trodde att det inte kunde bli värre än "tant" fick jag höra dessa underbara ord från dottern:

"Du är en GAMMAL tant!"

Gömmer mig under sängen.

Uppgraderad?

Slår upp Facebook efter att ha varit ute en lång stund (nåja, till affären och tillbaka). Alicia sitter bredvid, äter glass och småkikar påvad jag gör.

Alicia: "Du är en tant mamma!"
Jag: VA?!
Alicia: Titta, du är en tant mamma! *pekar på bilden*
Jag: *skrattar, men gråter inombords*

Jädra älskade unge!

Det tar emot lite..

men det är som syrran säger: har man haft jul sen 1 december så får det vara nog nu.

Nu åker adventsstjärnorna ner och tomtarna bort. Och hur fan lyckas man med att få en plastgran som barrar?!

Svärburk redan?

Vi missar bussen när vi ska till dagis. så hör jag från vagnen:

HELEVETTE!!

Alicia sitter vid vardagsrumsbordet och ska pussla. Det går inget vidare. Vad hör jag?

FAAN!

Finns det någon mer familj som fått börja med svärburk vid 2½? Eller är det kanske till hennes mor och far det behövs en?

Finns hos Giraffo.se

Nyårsdagen..

har spenderats mestadels i horisontalt läge. Mysigt och otroligt skönt.. Haft bl a haft disney-maraton med "lill-bonusen" och sett både Aladdin och Lejonkungen.

Nu ikväll har vi däremot slöglott på Star Wars episode 1. Och lets face it. Den enda behållningen med den är ändå den här snyggingen..

*dreggel*

Men nu när stridsscenen är över, är det dags för mig att krypa till sängs. Jobbarhelg framför mig.

Tjing!

Gott nytt år!

Så är såg det ut hos mig och J vid tolvslaget igår.. Gott nytt år har fått en ny innebörd ;)