Dags att uppdatera kanske?

Var tar dagarna vägen egentligen?! 2 dagar i rad har jag tänkt att jag ska sätta mig ner och plita ner lite här, men så har jag lagt mig med Al och somnat som en stock! Skönt i och för sig, men det känns som att jag gärna vill sitta ensam uppe en stund också om kvällarna.

Jaja. Snart är väl sömnkontot i balans (japp, jag snor ditt uttryck rakt av Zill!) så då kanske det blir lite bättre.

I måndags kom lilltjejen hem igen, och jag kan inte hjälpa det, men jag tycker hon växer så otroligt mycket på de dagar hon är borta! Eller så ser jag henne med helt nya ögon när hon kommer hem bara :) Hon har i alla fall blivit väldigt snäll mot mig på mornarna.. när hon vaknat 6 nu, 2 dagar i rad, har hon låtit mig ligga och dra mig ett par minuter extra. Hon brukar leka så fint bredvid sängen eller så ligger hon och småpratar lite i min säng. Mys! Så efter en stund lutar hon sig försiktigt mot mig och säger "mollon Mamma! Guckost!" ("godmorgon mamma! Frukost!") och då är det så mycket lättare att kliva upp än om hon bara kommenderar från start att hon ska upp och ha frukost.. :)

För övrigt håller jag på att falla. Hårt. Men jag vågar inte riktigt släppa taget. Vågar inte bli sårad igen. Då skulle jag gå under. Lägga mig under sängen och aldrig komma fram igen. Livnära mig på de dammråttor som kom i min väg. Men jag tror inte jag kommer bli sårad.. Jag är en obotlig romantiker.. eller "kärleksoptimist" som Pline säger. :) Men what to do. Thats me. Det är min förbannelse och börda. Om man vill se det på det viset såklart. Annars kan man ju tycka att det är härligt med! och för det mesta är det ju det! :)

Nästa vecka blir det Helsingfors med mamma och syrran! Ska bli så himla kul och mysigt! Vilket påminner mig om att jag måste växla pengar. Och vad ska JAG ha på mig då?! Note to myself: inhandla nya skor och lite snygga kläder imorgon. Lägg ut bilder på lägenheten och inköp.

Puss på er! Ta hand om Er!