jag hatar dig! Jag hatar hur du tar tag i mitt hjärta och vrider om så det känns som om det ska sluta slå. Jag hatar hur du fyller mitt huvud med totalt mörker utan en ljusglimt att leda mig rätt igen. Jag hatar din knotiga, beniga kalla hand om min hals, som gör att jag inte får någon luft. Jag hatar hur du får mig att tvivla på mig själv. Men mest hatar jag hur du alltid lyckas komma emellan mig och de jag älskar. Du nästlar dig in. En oinbjuden gäst. Och jag hatar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar