Fick lite kommentarer på mitt förra inlägg. (6 stycket btw! Rekord!)
Pethra sa:
men du. klart du kan plugga? det finns tilläggslån och extrabidrag för att man har barn ochsåvidare. inget är omöjligt. om man verkligen vill.
Lilla jag sa:
Klart du inte ska lägga dina drömmar på hyllan. Jag studerar till lärare, ett år kvar, och har en liten tös här hemma. Visst kan det vara bökigt ibland men inte värre än att jobba.
När du känner dig redo så tuta och kör.
Mother, Marries & twenty sa:
Jag bara undrar; vad är det som hindrar att du utbildar dig till det du drömmer om nu även om du fått barn?
Sossessa sa:
jag håller med de andra - så klart det är tungt att plugga samtidigt men jag är övertygad om att du fixar det om du bestämmer dig!
Så nu känns det ju som att det är läge att jag måste förklara mig lite.
Jag jobbar alltså deltid. Inom livsmedelsbranschen. Det ger inte mångra kronor i fickan för tillfället. Speciellt inte när Vab-dagar slår till. och jag är faktiskt "ensamstående" även om jag har J i mitt liv.
Jag skulle absolut palla den "tunga" delen. Att sitta uppe på nätter för att plugga. Om inte annat så kan jag plugga utav bara helvete varannan vecka när Al är hos sin far..
Men. Det finns alltid ett men..
Rent ekonomiskt skulle jag inte klara det tror jag. Har fått höra från många att "det klarar man visst det!" om allt från att nästan gå in i väggen av trötthet, till att träna, till att plugga, till att plugga OCH jobba, men alla dessa har någon att dela sitt föräldraskap med. Från det att jag hämtar Al på dagis och tills dess att hon lämnas där igen, är jag LÅST. Och då är jag i sin tur på jobbet för att skramla ihop kronor.
Att sänka min ekonomiska situation är inte tänkbart just nu.
Makeup utbildningen jag vill gå, kostar 15 000. minst. Nagelteknolog kostar också. Det finns en utbildning i stockholm där man kan få båda utbildningarna.. för 32 000. och då är det inte ens säkert att jag får ett jobb efter det. Kanske ändå måste gå tillbaka till mitt gamla jobb. och då har jag slängt pengarna i sjön.
och får jag ett jobb.. kommer jag/vi gå runt på det? Kommer jag att kunna sätta fram mat på bordet och ha tak över huvudet till oss, om jag nu inte vill bo i de "sämre" områdena i stan?
Jag kan inte längre gå dessa utbildningar bara för att "jag vill", för att "det skulle vara kul att kunna" tyvärr.
Ja, som ni märker. Här hemma är pengarna roten till allt ont.
Det krävs mycket betänketid på det här..
8 kommentarer:
Jag förstår ditt resonemang helt och hållet, och sedan vet jag inte hur det fungerar med csn och en utbildning som man bekostar själv, förstår du?
Men om du skulle hitta någon annan utbildning där du blir beviljad csn så tycker jag att du ska chansa. Ta tjänstledigt från ditt jobb och prova på. Läs en termin eller en halv och se hur det fungerar.
Men jag förstår också att det är supertufft, framförallt när man är ensamstående. Jag tycker det är tufft och då är vi ändå två. Vissa perioder känns det som om man inte gör annat än att sitta med böckerna, men ändå tycker jag att det är superkul och jag kan knappt vänta tills jag är färdig sköterska och får jobba!
Jag vill också säga att du inte ska lägga dina drömmar och planer på hyllan, min mamma var 40 när hon började plugga till sjuksköterska. Hon resonerade som så att hon ändå har minst 20 år kvar att jobba, så varför inte göra något som hon tycker är kul?
Kram
Malin: jag svarar här, då du har lösensäkrad blogg och fler säkert undrar samma sak efter mitt inlägg.
Jag letar absolut utbildningar som är csn berättigade. Enda anlednigen till att jag bara skrev om makeup och naglar var för att jag beskrev de som min största dröm. För det är det ju. På andra plats kommer lärare. Kanske journalist? Psykolog, kurator..
jag håller med din mamma! Jag har 35 år kvar och vill inte bli tjurkärringen i kassan.. även om jag säkert redan har den stämpeln av ungarna där ute? (har du leg? har din kompis leg? nä, jag vill se bådas. Nope. då blir det inga cigg. ;))
Jag förminskar absolut inte din roll som ensamstående. Men samtidigt finns det mååånga som pluggar OCH är ensamstående. Och helt ärligt, om jag skulle bli ensamstående skulle jag hellre plugga än att jobba. Det ger en annan möjlighet att planera sin tid. Speciellt eftersom ni har A varannan vecka. Att plugga är tyngre än att jobba på vissa sätt, och vice versa.
Vill du inte plugga helhjärtat så ska du absolut inte göra det. Men jag tycker det är dumt att "skylla" på att du är ensamstående. Du klarar mer än du tror. Och om du nu jobbar heltid så kan du inte få ut så mycket pengar? Då blir det ju knappast någon skillnad om du pluggar med lån, och får bostadsbidrag å sånt. Rent ekonomiskt alltså.
Du får inte se det som något förminskande. Se alla kommentarer som förhöjande istället. Du klarar vad du vill klara!
Haha, du är så skön! :) Men helt rätt att fråga om leg. Fast jag har numera börjat ta det som en förolämpning när de frågar efter leg på ICA. Hallå är jag är 25!!! Ser jag verkligen ut att vara under 18! Och nej, jag tar det inte som en komplimang. :)
Du hinner plugga, och jag tror att du kommer hitta ett tillfälle som känns rätt. Alicia blir ju större och då kommer allt bli lättare. Kram
Pethra: nej, absolut inte, så såg jag det inte heller :)
jag får kolla upp mer med csn. Jag lovar att jag ska. Jag kan i alla fall mer än att sitta i kassan på ica, och att inventera varor ;)
Vill också lämna ett fotspår här!
Jag studerar och är ensamstående, och jag har inte ens en närvarande pappa till Viggo (och har inte haft det under hela min min studietid), alltså har jag inte haft någon möjlighet att plugga igen på barnledig tid eftersom jag har V 24 timmar om dygnet, 30 dagar i månaden :)
Viggo skolades dessutom in på dagis i augusti-09 vilket innebar att hösten bjöd på en hel del ovälkomna baciller här hemma. Vabbade jag med Viggo så kunde jag givetvis inte plugga samtidigt om dagarna, så i höstas satt jag majoriteten av tiden uppe till minst kl 3 på morgonen, gick sedan upp kl 6 och så höll det på. (Stupade av trötthet när plugget var färdigt för terminen visserligen, men det var hållbart den korta perioden :))
Jag pluggade dessutom med en drös tjejer, två utav dom var ensamstående mödrar som jobbade vid sidan om! En av dessa mödrar hade en närvarande pappa men den andra var precis som jag helt ensam.
Man får det att fungera rent praktiskt, bara man vill och känner att man klarar av att uppoffra lite sömn och annat.
Ang. ekonomin så tror jag absolut att du klarar det! Nu vet jag ju inte hur din ekonomi ser ut, men utan att gå in på närmre orsaker så är MIN i alla fall VÄLDIGT rörig och jag får det att gå runt. Jag får ut 8700 av CSN, 2500 i bostadsbidrag, 1273 i underhåll och 1050 i barnbidrag. Du tordes få samma då du precis som jag är ensamstående med ett barn.
Låt dig inte hindras av att du är ensamstående! Du klarar detta finemang om det är vad du verkligen vill, det tror jag absolut :)
Kanske kan du även jobba lite extra vid sidan om veckor då du inte har A? Då drygas kassan ut ytterligare.
All lycka till dig och en knuff i ryggen! Vi ensamstående klarar det som föräldrar som lever i tvåsamhet klarar också :)
Frida:
Jo, som sagt, själva plugget och det slitet känns inte som ett problem, utan det är bara tankarna på ekonomin som stör..
jag får ju inte underhåll, då vi har varannan vecka, och pga det så har vi också delat barnbidrag så jag får bara 525 kr i månaden där.. som du får ut av att plugga och alla tillägg får du nästan ut mer än mig! :-o
Så jag ska absolut kolla närmare ändå ;)
J : Nej det slog mig nyss att eftersom ni har delat upp tiden med A så bra, att du inte får underhåll och att barnbidraget halveras.
Jag har full förståelse för att ekonomin sätter käppar, verkligen... Som ensamstående är den ofta tuff nog och studerar man brukar det knappast bli särskilt mycket bättre :/
Skicka en kommentar