Även om de sover nog så hårt, så visst F*n vaknar de bara man tänker "nu sätter jag mig en stund och bara tar det lugnt.. för mig själv"
Visst är det väl konstigt? Blir det liksom störningar i energierna runt omkring eller vad är det som gör det? Balansen rubbas -*ping* de vaknar.
Så döm om min förvåning att jag nu sitter vid köksbordet, med en kopp kaffe och en kanelbulle, bloggar och kollar Facebook. Visserligen med ett oroligt blickande ut genom fönstret för att tösen faktiskt sover middag i sin vagn.
"nu vaknade hon nog! nähä.. men nu! nähä.. men NU då!"
För jag ger mig den på att den sekund jag verkligen slappnar av kommer jag se hennes huvud sticka upp ur vagnens varma vrå och jag måste kila ut och hämta henne..
Barn - röda pilar. Mamma med kaffekopp -gul pil.
"barn 1 till barn 2 - mamman rör sig mot en kaffekopp. Jag repeterar Mamman.Rör.Sig.MOT.En.Kaffekopp"
Uppdatering: hann inte ens göra klart denna enkla bild förrän jag hörde hennes stämma utanför. Jag hann inte ens publiciera detta inlägg!!"barn 1 till barn 2 - mamman rör sig mot en kaffekopp. Jag repeterar Mamman.Rör.Sig.MOT.En.Kaffekopp"
2 kommentarer:
Haha, känner SÅ igen mig :D
Men det är väl lite charmen med barn antar jag. Min sexåring är likadan. Han kan sitta själv och kolla på tv eller spela något eller vad som helst, men ändå.. så fort jag kommer på att jag ska ringa någon eller göra något som JAG gillar, så kommer han sättandes som en skållad iller och ska ha hjälp med saker som vi alla vet att han kan utan och innan. Bara för att..
Skönt att man inte är ensam.
Kul att du gillade min blogg, sprid gärna ordet vidare och kom ännu hellre tillbaka :o)
Ha en fortsatt trevlig helg!
Jessica
Ha, ha, visst är barn underbara...;-)
När de sover i alla fall...;-)
Ha en underbar dag!
Skicka en kommentar