Saknad är inte ord nog.

Har precis kommit hem efter ett besök till akuten med lilltösen.

Krupp.

Jag HATAR krupp. Men jag hatar desto mer att det är "pappavecka" den här veckan, vilket gjorde att när andningen började bli bättre, isglassen var uppätet, presenterna valda, (en ring och en penna som man kan blåsa såpbubblor med blev det, är man världens duktigaste tjej på att andas in adrenalin och dricka bricanyl,( kanske var det tvärtom, men hey! Det funkade!) så är man. Då FÅR man välja två presenter.) så åkte jag hem till min tomma lägenhet, medan mitt älskade guldhjärta åkte hem till sin pappa för att sova där.

Att säga att jag saknar henne, är inte tillräckligt. Det finns inga ord att beskriva hur det känns just nu. Men känns det jobbigt i vanliga fall, kan jag lova att det känns 1000 gånger värre inatt..

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Vad vore jag
utan dina andetag..