Nåväl.
Jag har ingenting att blogga om! Ingenting! och ändå sitter jag alldeles rastlös på kvällarna för att jag vill skriva! Jag vill skriva av mig. Men så fort jag sätter mig vid datorn - blankt.
Jag måste erkänna att denna bloggtorka kom över mig efter jag läste Anna-Marias blogg för några dagar sen. Sorgen grep tag om mitt hjärta och vill inte släppa taget.
Min vardag känns.. så enkel på en gång. Vem är jag att beklaga mig?
Nej, så för tillfället har jag ingenting att blogga om. Kan bara be er lyssna på den här låten igen. och igen och igen och igen. För det gör jag.
Jag återkommer.
Stay with me.
1 kommentar:
Jag förstår vad du menar... Man får verkligen perspektiv på saker och ting när man kommer i kontakt med människor som livet inte farit fram lätt med...
Jag älskar låten av Placebo också, den är superfin :)
Skicka en kommentar