Update.

Ikväll är det första natten för Alli på nattis. Vilket innebär att detta är startdagen för ett regelrätt varannanvecka boende. Bara en sådär 2½ år senare.

Känns konstigt, overkligt och sorgligt. Men samtidigt känns det skönt att detta med boendet äntligen är löst.

Men jag saknar henne redan så hjärtat går sönder.

Bara att sysselsätta sig med något om kvällarna nu, så jag inte behöver tänka på det.