Så hur lever livet med er?

För mig är det fortfarande likadant. Fast jag känner mer och mer att jag förtjänar mer än det här. Längtar efter att träffa någon som ger mig lika mycket som jag ger honom. Jag förtjänar fan det. Om man nu får säga så om sig själv ?

Vi pratade om mitt strulande internet igår och det slutade i att Han nyss var uppe och fixade. Och jag bjöd över honom imorgon på scones.

And so it continues.

Har varit väldigt låg sista tiden, därav mitt dåliga bloggande.. Många "förlåt" i mitt hjärta, och lika många "dra åt helvete".. Men men. bara att ruska på sig och gå vidare antar jag.

Ser mig i spegeln och möts bara av ett par trötta ögon. Munnen ler, men ögonen är utan känslor.

Känns bara som att jag tappat tron på allt. På kärleken. På mig. T om på magin. Vem är jag? Om jag inte ens tror på varken kärlek eller tarot längre. Det som jag alltid kunnat luta mig tillbaka på.

Så vad har jag då kvar?

Det var ju liksom jag.

Så innebär det då att jag är inget? Om jag inget har kvar. Av mig själv.