"du, nu är det så här att du kan inte smita ifrån dina känslor genom att vara vaken på nätterna tills du stupar och sen gå upp tidigt, ta hand om barn och sköta jobb och packa för en flytt. Der går inte serru, så nu tänkte jag däcka dig totalt i några dagar, så du förstår att man inte kan dölja känslor hur länge som helst."
Mår illa och kan knappt röra mig för känslan att jag måste kräkas. Men det måste jag ju inte. Fy vad jag hatar att må illa!!
*tycka synd om mig själv*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar