Tyckte det var dags.

Dags för nytt blad. Ny blogg. Följ mig gärna här istället.

Puss.

That's not the beginning of the end

That's the return to yourself

The Return to innocence

[Love - Devotion

Feeling - Emotion

Lovve - Devotion

Feeling - Emotion]

Don't be afraid to be weak

Don't be too proud to be strong

Just look into your heart my friend

That will be the return to yourself

The Return to innocence

If you want, then start to lauhg

If you must, then start to cry

Be yourself don't hide

Just believe in destiny

Don't care what people say

Just follow your own way

Don't give up and use the chance

To Return to innocence

That's not the beginning of the end

That's the return to yourself

The Return to innocence

Don't care what people say

Follow your own way, 

follow your own way.

Don't give up, don't give up

To Return, to Return to innocence

If you want then laugh

If you must then cry

Be yourself dont hide

Just believe in destiny.

Det här med frukostar..

Vi har ju pannkakshelger här när Alli bor hos mig.. Så såhär såg då frukosten ut igår:

och imorse, nu när jag är själv hemma igen, såg den ut så här: 

What to say.

Fördelar med att vara i karantän.

1. Jag har inte haft möjlighet till att göra av med pengar = mer kvar på kontot än jag trodde

2. Eh.. se punkt ett.

And thats about it.

Karantän. Dag 3..

Första kopporna kom fredag. Dagen före nyårsafton alltså.
Så här såg det ut på söndagen.

Våra bästa vänner under veckan. Plus potatismjöl.

Syrran kom över med en påse "smått och gott" 

"Mamma, hur skriver man "MINA KÄNSLOR"
Omg. Jag har närt ett Emo. 

Natten till idag, kände jag mig så här. 

Kopporna idag, onsdag. Det går framåt! 

En trött mamma. 

Årskrönikan. Lite sent.

Jag tänkte göra ett inlägg över mitt 2011. Men när jag kollade i almanackan såg jag att det det ju ingen mening med. Skulle typ se ut så här

Jan: Är nyfiken kär
Feb: Fyller 30. Är så jävla kär!
Mars: Tränar en hel del. Är sk SUPERKÄR
April: SUPERKÄR, Livet leker, blir t om sambo.
Maj: "Det är så här livet ska vara." (men snön får gärna försvinna!)  Skaffar Twitter!
Juni: Mattan rycks bort under benen, Blir plötsligt singel, får magkatarr, ångest och depressionen vaknar.
Juli: Flyttar till nuvarande lägenheten. Semester och frukost på balkongen.
Augusti: Försöker bara överleva. Jag och Alli åker till Skansen. Thats about it.
September: Tatuerar mig. Jo, jag överlever.
Oktober: Föräldramöte. Alli byter dagis. Jag blir gudmor åt fina Nike.
November: Alltså.. what?
December: Ren ångest. Men festar faktiskt 2 helger i rad!

Och det hade ju inte varit så roligt att skriva om. Så därför skriver jag att 2012 ska bli ett bra år istället! *håller tummarna*

Så därför börjar vi året med vattkoppor och karantän här hemma.

Men hey!

Gott nytt år!! 

I'm handling it!

Faktiskt.

No ordinary love.

Jag har "provat” det mesta nu.

En jämnårig datanörd, med arabiskt påbrå. En svensk äldre, tatuerad kille, med skägg och tatueringar så han påminde om någon i ett mc-gäng. En något år äldre kontorssnubbe UTAN tatueringar. Täckt hela spannet på 3 killar, de senaste åren.

Och vi vet ju alla hur det har gått. (not so good)

I helgen hade jag det berömda psykbrytet. Började ifrågasätta mig själv. Ja, jag blev så otroligt sårad sist, att jag tappat all tilltro till kärleken, till män.

Jag träffar någon lite då och då just nu. och jag mådde så bra i början, ända tills jag gjorde misstaget och berättade för folk om honom. (och nu berättar jag det för er. Hepp!) Men då plötsligt började jag få höra saker som att det hela var "konstigt". Att han "betedde sig underligt".

Men hur ska man bete sig? Vad är normalt? Och måste det vara det?

Om han får mig att må bra när han är här.. För jag mår så jävla bra då. Är det inte bra så?

"men du mår ju dåligt när han inte är där!"

Ja. För att jag lyssnat för mycket på andra och för lite på mig själv.

Det var inte han som fick mig att känna mig utnyttjad. Utan jag själv.

Men nu har jag bestämt mig för att försöka bara njuta av de gånger han är här. Inte tänka så mycket. Som han förövrigt sagt åt mig några gånger att inte göra. Bara.. vara. Försöka vara i nuet.

Jag ska inte sticka under stolen att visst skulle det kännas fint att få "vara någons" igen. Att få ändra status på facebook (herregud, jag måste verkligen sluta hänga där! )

Men vad egentligen är det som skiljer detta från att vara ihop med någon?

Nej, vi har bara det mysiga. Vi träffas när vi kan. När jobb och barn tillåter. Kollar på film. Och bara är.

Och Alli är utanför. Precis som jag vill ha det. Men när jag säger det, då är det ok. Då är jag en stark, duktig och bra mamma som tänker på mitt barns bästa.

Men när han säger det. Då är det plötsligt konstigt sagt? Vari ligger skillnaden? Kan det inte vara så att han också tänker på henne?

Men den som inte fått trösta och förklara för sitt barn, sitt allt, som gråter hjärtskärande efter den som lämnat, kanske inte kan förstå det?

Den som själv inte haft näsan precis ovanför vattenytan och varit nära att drunkna gång på gång. Ge upp. Men som inte kunnat göra just det, för man måste bära en liten som visar sorg genom att vara trotsig och arg. En liten som bara vill vara nära, nära på natten. På natten när allt kommer upp till ytan och man själv bara vill krypa ihop till en boll och skrikgråta och svära och slå på kudden. Men istället får gråta tyst, ner i sitt barns hår.

För dem är det kanske bara så enkelt

"Men tänk på vad du kanske missar!"

Gör jag verkligen det? Missar något? Vad exakt är det jag missar? Bråk om vems tur det är att plocka i och ur diskmaskinen? Bråk om vem som ska dammsuga?

Och oavsett om jag har ett riktigt förhållande eller inte, kommer jag ändå bara vänta på att han ska dra.

Självklart förstår jag ju att allt detta är sagt ur bästa välmening. Självklart förstår jag det. När jag är stark. Men snälla, fyll mig inte med tvivel, det är jag bra på att göra själv.

Stå vid min sida och ta emot mig när jag faller istället.

Nämen hörrni!

Vad var det där för jävla deppinlägg?!

Så här kan vi ju inte ha det! *bitchslapar mig själv*

Regrets collect like old friends
Here to relive your darkest moments
I can see no way, I can see no way
And all of the ghouls come out to play

And every demon wants his pound of flesh
But I like to keep some things to myself
I like to keep my issues strong
It's always darkest before the dawn

And I've been a fool and I've been blind
I can never leave the past behind
I can see no way, I can see no way
I'm always dragging that horse around

And our love is pastured such a mournful sound
Tonight I'm gonna bury that horse in the ground
So I like to keep my issues strong
But it's always darkest before the dawn

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out,
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out,

And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off

I am done with my graceless heart
So tonight I'm gonna cut it out and then restart
Cause I like to keep my issues strong
It's always darkest before the dawn

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out,
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out,

And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off,

And given half the chance would I take any of it back
It's a final mess but it's left me so empty
It's always darkest before the dawn

And I'm damned if I do and I'm damned if I don't
So here's to drinks in the dark at the end of my road
And I'm ready to suffer and I'm ready to hope
It's a shot in the dark and right at my throat
Cause looking for heaven, for the devil in me
Looking for heaven, for the devil in me
Well what the hell I'm gonna let it happen to me

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out,
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out,

And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off,

Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out,
Shake it out, shake it out, shake it out, shake it out,

And it's hard to dance with a devil on your back
So shake him off!

Shake it off - Florence + The Machine

Så hur lever livet med er?

För mig är det fortfarande likadant. Fast jag känner mer och mer att jag förtjänar mer än det här. Längtar efter att träffa någon som ger mig lika mycket som jag ger honom. Jag förtjänar fan det. Om man nu får säga så om sig själv ?

Vi pratade om mitt strulande internet igår och det slutade i att Han nyss var uppe och fixade. Och jag bjöd över honom imorgon på scones.

And so it continues.

Har varit väldigt låg sista tiden, därav mitt dåliga bloggande.. Många "förlåt" i mitt hjärta, och lika många "dra åt helvete".. Men men. bara att ruska på sig och gå vidare antar jag.

Ser mig i spegeln och möts bara av ett par trötta ögon. Munnen ler, men ögonen är utan känslor.

Känns bara som att jag tappat tron på allt. På kärleken. På mig. T om på magin. Vem är jag? Om jag inte ens tror på varken kärlek eller tarot längre. Det som jag alltid kunnat luta mig tillbaka på.

Så vad har jag då kvar?

Det var ju liksom jag.

Så innebär det då att jag är inget? Om jag inget har kvar. Av mig själv.

Kunde inte låta bli..

Ja, jag vet att det är 1:a advent på söndag först. Ja, jag vet också att jag sagt åt alla andra att inte pynta förrän på lördag..

Men efter att ha gått loss inne på Indiska kunde varken jag eller Alli hålla oss.. och så här blev det..

I kinda... Lol'd.

- Det var bara för pälsdjur ni skulle testa va? Sjuksköterskan såg frågande på mig.
- Ja.. eller släng på det andra med så får vi veta när vi ändå är här. Svarade jag.

Så sagt och gjort. Nu är det ju så här, att när man gör pricktest, så lägger de först på prickar av ämnena på armen, sen "sticker de hål" i huden och jag kan säga så mycket som att när jag såg Allis min och uttryck när hon gjorde detta gjorde det ont i mig! Varför sa jag att de skulle testa allt?! 12 prickar gjorde de, men det var på de 2 sista sticken som tårarna kom på lillhjärtat.

Min fina duktiga tjej!

När sköterskan var klar torkades det tårar och kramades, och Alli fick välja ur väskan med leksaker, och hon valde, såklart, en tatuering. (vem blir förvånad? Inte jag)

15 minuter senare, var det enda hon reagerat på: pollen! Inget på pälsdjur överhuvudtaget. Mycket märkligt.. men genast såg jag en liten kattunge rejjsa på det hala golvet där hemma.

När drömmar spricker.

Imorgon ska vi göra sk pricktest på Alli.

och jag bara kysser min dröm om sällskap adjö.

Ragdoll.
Så. Jävla. Vacker.

Yep!

(Går)Dagens sms..

Jag är så imponerad av dig! Läser din blogg och jag är
så glad att jag får kalla dig min vän!
Du är stark och står för dina svagheter! Det är bara
en riktig människa som kan gör det!

Behöver jag säga att jag blev både förvånad, glad och varm ända in i hjärtat av dessa fina ord.

Tack fina, underbara Pline! Jag är glad att få kalla mig Din vän också!

Tro det eller ej, men ibland äter hon faktiskt mat också!

Middag med jobbet ikväll. Mycket skratt och otroligt god mat! Men nu blir det nog nudlar fram till lön. Tur man bara äter varannan vecka ändå..

Nästa gång..

Två ord.

Det räcker för mig.

"Nästa gång"!

Kvällen kunde inte slutat bättre.

Strö lite socker på mig..

Som sagt.

En varningsskylt skulle sitta bra.

Idag har faktiskt varit en riktigt bra dag. Och jag hoppas den blir bättre. Håller tummarna att den blir bättre!

Farsdag middag hos pappa och mamma, (och en mamma som berättade en dröm om mig som ger mig hopp om framtiden) lämnat av Alli hos sin far (ok, det är väl typ det enda negativa idag) och om en stund blir det julmust och The Borgias för att avrunda kvällen..

Jag ser ljuset i tunneln.

(men det kan visserligen lika gärna vara ett tåg.)

Jag borde ha en Varnings-skylt!

Alltså. Jag lider ju av PMS. Ganska.. svår pms ibland. Det är då jag blir så här nedstämd som jag varit de senaste dagarna.. Jag ser tillbaka på mina inlägg på olika ställen och ser ju mönstret.

Jag borde ju ha någon sorts censur när det är dags. Blogger borde vägra låta mig komma in, spotify borde låsa mina playlists med Melissa Horn och Winnerbäck, Twitter borde låsa kontot.

För när det är över, då kan jag se tillbaka och känna "varför kände jag så här? Så är det ju inte?" Jag ÄR ju egentligen en glad och sprallig tjej. Fräck. Glimten i ögat. Ett leende på läpparna för det mesta.

Eller är jag?

Värst blir det ju när jag är trött och har ätit dåligt. Det vet jag ju. Ändå stannar jag uppe till 1 på natten, går upp kl 6 (nåja. klockan 6:30 ialla fall) och gör.. ja .. ingenting. Förutom ältar. Och ältar.. och ältar lite till. Och när tröttheten slår till så kickar sockersuget in. Och den onda spiralen är startad.

Nåja. Det var bara en liten förklaring. För vem, detvet jag egentligen inte. För Er som läser? För alla mina vänner som får stå ut?

För mig?

The Ark - Stay with me

All this time I've been afraid
That you would see through me
That beneath the tricks and traits
There would be nothing to love

Äeh.. Vi stryker det där sista?

Ja. Säg att jag var lite ledsen när jag skrev det där sista. Säg att jag bara behövde få ur mig lite som ligger och gnager. Låt oss säga att humöret går lite upp och ner just nu. Låt oss säga att jag inte har en jävla aning om vad jag håller på med just nu.

Ja. Så säger vi.

För mycket hjärta och för lite förnuft. This is my curse.

När ska man bara stanna upp och inse?

Stanna upp och inse att det är dags att ge upp?

Krampaktigt håller jag kvar i nyanser av dina ord. Hoppas och längtar. Vrider och vänder. Vänder och vrider.

Kanske, kanske menade Du något annat? Kanske är Du som jag, en sårad själ som bara är rädd för att släppa in någon innanför dina murar.

Innerst inne vet jag ju att om det inte blir någon ändring snart, så måste jag ta tag i det här.. Jag är bara alldeles för rädd för svaret.

För rädd för att få ett nej.

This is my Curse..

Killswitch Engage - My curse