Enda anledningen till att jag sitter vaken just nu, istället för att krypa ner i min varma, sköna säng och slå igen mina tunga ögonlock, är för att den är så tom utan Honom. Han sitter just nu i sin bil på väg hem till honom och jag gillar det inte.
Det blir bara svårare och svårare att skiljas åt. Att veta att det kommer dröja hela 2 veckor innan jag får vara i hans famn, i hans närhet, igen gör att jag egentligen bara vill sätta mig ner i soffan och fälla en tår eller två.. Men jag lovade Honom att inte vara ledsen och får väl istället se det som min vän Malin sa.. att vi för varje dag som går är en dag närmare April och då kommer jag att få sova på hans arm varenda natt.. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar