vad sa hon nu?

scenario: vi ska äta frukost, och alicia har prompt bestämt sig för att sitta i sin barnstol igen. Problemet är då att jag måste lyfta henne. Klockan sju på morgonen är jag inte så jädra uppvärmd och stark, men istället för att säga att hon är tung, utbrister jag:

"åh.. Vad svag jag har blivit!!"
"jaa.. Snart blir du också gammal.."

Jag behöver väl knappast tillägga att jag inte blev ett dugg starkare efter den kommentaren? ;p

En award!

Häromdagen fick jag faktiskt en award av Fröken Upp och ner!




Tack sötaste!

Regler för att få denna award är följande:
Kopiera in awarden, länka till den du fått den av och ge den sen vidare till 7 andra bloggare och länka till dem + berätta 7 saker om dig själv – sprid lite glädje!

Ok, Sju saker om mig…

1. Jag kan inte somna med hela kroppen innanför täcket, helst ska bara ena foten sticka ut för den perfekta balansen mellan varmt och kallt. (min syster är exakt likadan på den här punkten! Lite roligt tycker jag)

2. Jag gillar inte att sitta med ryggen mot en dörröppning, inte heller sova på sängplatsen närmast en.

3. Jag säger "tack" fast jag menar "varsågod". (arbetsskada?)

4. Jag knackar alltid på ovansidan av läskburken innan jag öppnar den.

5. Jag undviker A-brunnar, men går gärna på "K-brunnar".

6. Jag samlar på Buddha-figurer, vill ha minst 1 st i varje rum. Och det måste vara absolut rätt Buddha. Jag kan leta hur länge som helst.

7. När jag äter Polly-godis så måste jag alltid ta två i taget och alltid en mörk och en ljus, för den ultimata smaken

De sju bloggare jag skickar vidare denna award till är:

1.Chellio

2. Pline

3. Nanoliten

4. zill

5. Åsa

6. Egomamma

7. Smilla

Min dagsform helt enkelt..

Nu kallar jobbet. Ha en underbar dag i solen alla!

Försöka finna kraften...

Idag är återigen en trött dag. Fast jag är "bara" trött psykiskt. Hur många gånger kan man öppna sitt hjärta och berätta samma sak om och om igen?

Det tär på krafterna.

Fick i alla fall en superbra läkare, som verkligen tog sig tiden att lyssna på mig, ställde frågor, lät mig prata klart. Lät mig tänka.

Mer finns egentligen inte att säga. Om 5 veckor är det utvärdering.

Håll tummarna för mig igen nu.

Nu ska jag krypa ner i sängen och se om det blir mer sömn inatt. Samla ihop mig lite. Finna mer kraft.

God natt..

lite nervös..

ligger i sängen och ska försöka sova lite. Kvart över åtta imorgon bitti ska jag vara hos läkaren ang min medicin mot pms:en.

Fast ska jag vara helt ärlig vet jag inte vad jag är mest nervös över.

Det faktum att han kanske bara ger mig en bitchslap och säger att jag ska skärpa till mig. (inte så troligt kanske) eller det faktum att J och al för första gången ska ha en egen morgon tillsammans innan dagis, med frukost och påklädning på schemat, och stort missnöje från alicias sida (mer troligt)

Wish us luck!

vad sa hon nu?

hämtade "min" vagn hos alicias pappa idag efter dagis. Han hade en massa kompisar över. Jag kommenterade det lite snabbt och sa att de skulle nog leka. (lajva/rollspela känns för svårt att förklara) nu på kvällen står alicia och tänker.

"de är kära mamma.."
"vilka är kära?"
"alla killarna hos pappa"
(här bryter både jag och J ut i ett fniss)
"nää.. De är inte kära, men de tycker nog om varandra.." svarar jag sen pedagogiskt. "pappa och X är ju kära i varandra. Och jag är ju kär i J. Då pussas man och kramas"
"ja.. Jag är kär i dig!" (sötaste!!)
"vem ska du gifta dig med då?" inflikar J.
"mammaa.. L (j's dotter) och mina kusiner!"

Nu ikväll vid nattningen fick jag frågan VARFÖR man blir kär!
"ehh. det är när man tycker om någon väldigt väldigt mycket.."
"mmm.. Och om man är snäll.. Då får man glass!"

Så det så!

Gin (Gulletussan) har varannan vecka!

Jag är trött idag. Så förbenat trött. Drömde massor av drömmar inatt igen. J tittade på mig som om jag gick på droger när jag berättade om dem för honom när vi åt frukost. Eller ja, han sa det rakt ut.

"och vilka droger går du på?"

Älskade.

Men det värsta med att vara så här trött är att jag märker av det på humöret på engång. Irriterad. Lättsårad.

Min sköld är nere. Det är jag och "Kongo-Lasse" idag. Vet du inte vem han är? JFGI.. (just fucking google it). Typ.

Sitter på kontoret efter att ha ätit en god lunch som J gjort till mig. Det är en av anledningarna till att jag har dåligt samvete mot honom just nu. Det är en av anledningarna till att jag just skickade det här sms:et till honom nyss:

"Jag älskar dig, vet du det? Tack snälla för maten :) Vill du gå en sväng med mig ikväll om det inte är alldeles för kallt? Och du? Jag älskar dig! Bara så du inte glömmer bort det..."

För det var han som startade min spiral av irriterade tankar. Fast egentligen var det jag. För jag försov mig. För att jag inte duschade igår och behövde göra det idag.

"Varför erbjuder aldrig HAN sig att göra te åt mig när vi går upp och jag ska till jobbet!"

Tror ni jag sa det till honom. Nä. Jag blev bara Kongo-Gin och mådde illa när jag skulle äta frukost.

Och varför sa jag inget? För den där matlådans skull. Min finaste. som tar hand om mig.

Nu ringer de på mig och jag måste ut och jobba..

Todels!

skön lördagkväll..

med lite bokläsande (J) och lite "bloggande" (jag, ny layout. Vad tycks?!) och massor, massor av musik.

Jag älskar spotify!

Nu blir det några timmars sömn innan det är dags för jobb igen..

God natt!

Konstaterande..

Jag sitter här, klockan visar på 06:36, en lördagmorgon, med den största koppen med jordgubbste och 2 smörgåsar och försöker finna orken till att jobba en hel dag idag.

Jag kan bara konstatera att Det. Är För. Jävla. Tidigt!

Det förklarar saken..

idag när J hämtade mig på jobbet, började jag nästan direkt prata barnnamn!

"Maja-Lee då?"

J sneglade lite skrämt på mig

"Nej förresten.. hmm.. bara Lee då? Nej det går inte.."

J började anta en aningen blek nyans i ansiktet.. om det var namnen jag kom med eller att jag överhuvudtaget pratade barnnamn med honom ska jag låta vara osagt

"Men Maja.. Jag gillar Maja!" sa jag bestämt och slutade sen, jag ville gärna komma hem och inte behöva ta hand om en avsvimmad karl mitt i vägen.

Genom Chellios blogg, hittade jag till Libresses hemsida och deras menskalender, och enligt den har jag alltså ägglossning IDAG!

Det skulle ju kanske förklara mitt plötsliga begär efter en nyföding...

Dag tre..

på "points"räknandet och jag är så satans sugen på en påse chips, en 200g marabou schweizernöt och minst, minst 2 liter coca cola. Bara till mig.

Jag vet också att jag egentligen inte är sugen på allt det här. Det är min "tröstätargen" som pratar. Idag var jag nämligen på stödsamtal på BVC.

Och jag grät. Jag hann säga 3 ord innan jag började gråta. BVC-sköterskan tog fram näsdukar och jag satt där och grät och snorade och öppnade den kran av känslor jag försökt stänga av sen den dagen då Alicia var 8 månader och jag ringde till MVC och frågade när mammalyckan egentligen skulle infinna sig, men att jag inte vågade ta det med min dåvarande bvc-sköterska, och de sa att jag inte kunde hjälpa mig och lade på luren.

Och där stod jag med luren i handen, i köket, med världens finaste unge krypandes runt benen och jag kunde inte vara lycklig. Och jag lade ifrån mig telefonen för att aldrig ringa till någon för att be om hjälp igen. Jag är inte av den sorten.

Ber jag om hjälp, behöver jag den NU! Inte sen. Sen är för sent. Då har jag stängt igen min mur igen och fortsätter låtsas att allt är såå bra!

Idag efter 10 minuters samtal, hade min bvc-sköterska fixat en tid hos en läkare åt mig, för att fixa doseringen av de tabletter jag äter mot min pms ("Det här låter ju inte rätt!" sa hon. och läkaren hon pratade med hade skrattat och sagt "ja.. det är den doseringen gynekologer sätter") Samt fixat in mig i kön till deras "beteendevetare" för att få prata.

"Jag kan inte hjälpa dig med det här.. men jag ska hjälpa dig att få hjälp. Låter det bra?" Sa hon och sträckte mig mer papper.

"ja.. ja tack" fick jag fram medan jag oroade mig för hur mycket min mascara egentligen runnit.

När hon kom tillbaka till rummet där jag satt och försökte stoppa tårarna från att rinna, kände jag bara för att be om ursäkt. Förlåt för att jag sitter här och gråter. Förlåt för att du ska behöva sitta här och titta på mig när jag snorar. Förlåt. Jag ska genast gå och fortsätta låtsas.

Men istället sa jag ingenting. Och när jag gick fick jag en kram. Och ett "ta hand om dig nu".

Och även om det känns läskigt just nu, så känns det samtidigt väldigt bra.

Jag har blottat min strupe. Jag har visat mig "svag". Jag har visat mig som den operfekta mamman jag är.

Och även om det här bara är första steget.. så är det i alla fall ett steg i rätt riktning.

Vår brevbärare..

kan antingen inte läsa, eller så är han/hon ganska lat.

Flera gånger nu har det rasat in en tidning som heter "Gods och gårdar" hos J. Problemet är bara att han inte prenumererar på den. Utan det är (troligtvis) en dam som delar efternamn med J, på våningen ovanför som gör det..

Och varje gång den dimper ner säger vi båda, (eller ja, jag i alla fall) : Nu måste vi gå upp med den! Men först ska jag bara kika lite...

Och så ligger den kvar på vardagsrumsbordet, ända till nästa tidning dyker upp.

(plats för moralpredikningar finner ni i andra bloggar, icke denna)

Nåväl. Nu har det alltså kommit ett nytt nummer.

Och jag som brukar dra åt snålbältet när jag läser Hus och Hem, Hem ljuva hem, eller Hem? vem fan har råd med ett Hem?, eller allt vad de nu heter, bara hisnar inför priserna i denna tidning!

"Detta hästhuvud i brons är 30 cm högt och kostar 2750 kronor"

"En söt vårhumla från 1950-talet /../ utrustad i ädla material som guld och platina och prydd med rubiner, safirer och diamanter /.../ klubbat pris 11 000 kr. Kaplans Exklusiva, Stockholm"

"kuddar med härliga hundmotiv, 50x50 cm, har nyöppnade inredningsbutiken Gertrude för 795 kr/styck"

Men jag säger inget, jag menar: Det är ju ändå en sån tidning. Tills idag. I det här numret hade de nämligen ett avsnitt de kallade "Gröna rum med stil" och där kunde man finna en fågelbur i svart trä att ha i sin trädgård, endast 1330 kr. och inuti denna några "vackra franska tulpaner 498 kr"

Det var här jag inte kunde hålla mig längre.

Köp gärna ett jävla hästhuvud i brons för nära 3000 spänn, köp en FÅGELBUR för 1300. Men TULPANER för 498 kr?!

Någon måtta måste det väl ändå finnas på behovet att göra av med sina pengar? Köper man en sådan bukett då måste det verkligen klia i plånboken.

Blomjävlarna vissnar ju i alla fall efter några dagar..

Att lova saker man ångrar man lovade..

Ibland önskar jag att jag inte hade lovat Exet att inte lägga upp bilder på Alicia på bloggen.

Hade jag inte lovat honom detta, hade ni fått se henne just nu sittandes vid tv:n, drickandes juice med mössa och solglasögon på sig.

[föreställ er bilden här]

Schnygg!

att natta frågvisa och envisa barn..

"fettcoolt.. Får man säga så mamma?" -ja, det får man.
"fettcoolt. Man får säga så!" -mmm.. (men inte nu, du ska sova..)
"kittel, får man säga så?" -ja, man får säga kittel... (varför är hon inte trött?)
"man får inte säga shit, mamma.. Visst man får inte säga shit?" -näää..
(sov någon gång!)

"du är min bästa vän!" (åh var vaken hur länge du vill mitt älskade gryn) -och du är min, älskling..

Alltså.. det känns så bra!

Är jag en hönsmamma eller är det något som är knasigt i detta?

Två av mina vänner har haft en status på Facebook, under kvällen, som lytt:

"Kan ALLA som har möjlighet klistra in detta i sin status??? Tusen miljoner Tack!!!!! 12 åriga Anton är fast och ensam på flygplatsen London. Vet du någon som är där och ska åka bil/buss eller liknande därifrån som kan ta med honom denna lilla Roma-bo (Gotland) så han kan få komma hem! (/namn/. Sök upp ... henne på Facebook och skicka meddelande eller ring XXX-XXXXXXXX.)"

Sen fick jag även se att han tydligen var på väg hem nu. Jovisst, jag hade gärna lagt upp detta på min status för att hjälpa. Visst, jag tycker det är skönt att han är på väg hem.

MEN!

En tolvåring - ensam i London? Varför? Är det bara jag som reagerar på detta?

Och jag skulle aldrig, aldrig, aldrig våga låta Alicia åka med några främlingar som säger sig ska åka till Sverige!

Det kan ju vara vilka galningar som helst som tar tillfället i akt! Vaddå? Pedofiler? Vad är det?

Nej. Jag tycker det här var fullständigt galet, från början till slut. Bara att hoppas att detta får ett lyckligt slut!

Det ska börjas i tid!

Snart dags för Alicias far att skaffa det där traditionella geväret misstänker jag.

Alicia, med beundran i rösten: Han är så snäll!
Jag: Jasså? Jag tror du tycker att han är söt?
Alicia, dröjande: jaaaaa....

Vem vi pratar om?



Och jag kan inte annat än hålla med henne! :)

True..

äntligen..

sitter jag på tåget som ska ta mig HEM! Ja, inte hela vägen då, tyvärr, det blir ett snabbt stopp hos J och sen ett (förhoppningsvis) lika snabbt stopp på dagis för att få hem mitt lilla busfrö, men sen så. Sen ska jag fan i mig ha fredagsmys! :)

Vad ska du ha för dig ikväll?

När man har haft bloggtorka så här..

så känner jag mer och mer att blogg.se är kanske bättre ändå? Då kan man i alla fall skicka in ett litet mms och en snabb uppdatering med vad som händer. (ojojoj.. vad bilder det hade ramlat in då från i lördags!)

Jag är kluven. Men ska jag byta.. igen... så vill jag lägga ner lite energi på en riktigt jädra snygg layout, som verkligen är JAG! (läs: vill jag kunna lägga ner lite pengar på att någon ska kunna göra en riktigt jädra snygg layout som verkligen är JAG!)

Asch jag vet inte.

Nu ska jag pallra mig till sängs tror jag bestämt. Skulle egentligen diskat efter att Al somnat, vi ska ha kalas imorgon (min stora tjej har fyllt TRE!) men.. jag hamnade här. Shit happens.

Puss och kram på er!

Romantisk och fullkomligt underbar helg!

Älsklingen och jag var till storstan i helgen. Hufvudstaden. Stan som aldrig sover. Jag är fortfarande trött. Men åh, vad underbart vi hade det!

Vi mötte upp J's bror på centralen och började med att checka in på hotell Hellsten. Och vilket underbart hotell detta var!

Jag blev kär bara jag klev in i loungen. Ett lugn spred sig genom hela mig bara av atmosfären..



Vi fräschade upp oss lite snabbt och fick sen the grand tour av M (J's bror) Vi åt sushi på Sushihuset (bästa sushin jag ätit EVER!) drack kaffe på Nespresso boutique och köpte tryffel på chokladfabriken.

Sen gick vi runt och kikade i lite butiker, tills det blev dags för M att dra sig hemåt för att påbörja middagen. Jag och J gick runt lite till, för att sen dra oss tillbaka till hotellet en stund.

Vi åt lite av de champagnetryfflar vi fått av M och T, när vi kom till rummet (underbara! Tack!) sen var det direkt till att åka hem till dem för en liten middag.

Jo tjena. Litet finns nog inte ens i deras vokabulär. Men inte mig emot ;P Möts i dörren med champagne. Kliver in i deras UNDERBARA lägenhet (jag flyttar in när som helst, jag kan få plats i en garderob, jag lovar!) och där har M gjort snittar i alla dess former. Det var med brieost, det var med renfilé och pepparrotsvisp, det var med parmaskinka och tomat och balsamico.. mmm... och mer champagne.

Till varmrätt hade han gjort parmalindad kycklingfilé med råris och kokta grönsaker. Vin till det. Och när vi ätit oss närapå mätta på detta... då kommer han fram med en fantastisk panacotta med mangosås, färska hallon och passionsfrukt.

Kvällen avslutades inte förrän halv 4 på morgonen, efter otaliga glas vin och mycket goda skratt!

Vilka härliga människor jag fått in i mitt liv!

Tillbaka på hotellet var det bums i säng. Och vilken säng sedan!



och så vyn ifrån sängen:


Morgonen därpå var vi rätt sega, kan man lugnt säga. Missade t om hotellfrukosten, om man nu vågar säga det, men jag kan gissa mig till att den varit lika fin som allt annat på hotellet.


Några detaljbilder från loungen:





Tog en ny sväng på stan, åt på Burger King (min första gång någonsin!) fikade på Waynes Coffee och tog sedan tåget hem.. till lilla byhålan.

Jag är så kär. Och jag är så lycklig.

Tack J för att du är en så fin människa och för att Du gör allt för att jag ska må bra. Att du lyfter mig när jag mår dåligt, håller min hand när jag är osäker och skrattar med mig när jag mår som bäst. Att du har lugnet och tålamodet att rida ut stormarna som kommer på köpet med mig.

Du får mig i balans. Du får mig ur balans.

och jag älskar Dig!

Inget konstigt alls..

Ja, det där var kanske bara roligt för oss som föjlde melodifestivalen.

Nåväl.

Jag har ingenting att blogga om! Ingenting! och ändå sitter jag alldeles rastlös på kvällarna för att jag vill skriva! Jag vill skriva av mig. Men så fort jag sätter mig vid datorn - blankt.

Jag måste erkänna att denna bloggtorka kom över mig efter jag läste Anna-Marias blogg för några dagar sen. Sorgen grep tag om mitt hjärta och vill inte släppa taget.

Min vardag känns.. så enkel på en gång. Vem är jag att beklaga mig?

Nej, så för tillfället har jag ingenting att blogga om. Kan bara be er lyssna på den här låten igen. och igen och igen och igen. För det gör jag.



Jag återkommer.

Stay with me.

Påsken är över!

Påskdagen idag alltså. Sitter och lyssnar på J när han läser Bamse för sin dotter.. Mysigt. Lugnt och skönt. Alicia är hemma hos sin pappa igen.. tio minuter satt jag och andades och kände hur skönt det var.. sen kom den stora saknaden ikapp mig och nu saknar jag henne MASSOR!

Mitt troll.

Annars har påsken bjudit på mat, mat, mat och mera mat. och godis. Men kan ni förstå, jag är inte ens det lilla sugen på choklad nu ikväll. JAG?! inte sugen på choklad?! Jag måste vara sjuk.. Jag fick ju faktiskt t om ett påskägg i dag och då menar jag PÅSKÄGG! Hela ägget är i choklad och det är fyllt med.. mer choklad! mmm..

Fast å andra sidan kanske jag håller på att bli sjuk på riktigt.. jag har ju barnledig veckan menar jag ;)

Ikväll när bonusen somnat, blir det ost och kex och vampire diaries. Perfekt avslut på en skön helg..

Har Du haft en bra helg?

Im frustrated..

Where are my keys, where did I put that bloody phone
I even don't know how to find myself

enmiljontretusensjuttiofem..

eller jaha. Det var till tio man skulle räkna? Ja, som ni kanske förstår har jag kommit över den gränsen ett par gånger redan.

Varför?

Jag nattar barn. Denna vecka har varit fruktansvärd. FRUKTANSVÄRD! Varje minut vi varit tillsammans har kantats av bråk och maktkamp. Ja ok. Nu överdrev jag, var tionde då.

Och nästa vecka fyller hon tre år.

Grattis till oss!

Jag bävar..

Berätta din treårings värsta historia?