Sådär ja. Ännu en arbetsvecka att lägga till handlingarna. Ja jag vet. Det är bara onsdag. Men jag har jobbat 6 dagar på raken nu, så det räknar jag som en arbetsvecka :) 12 timmars idag. Men är ändå riktigt pigg. Hade köpt hem lite gott, tänkte att sambon och jag kunde äta nachos, men både han och dottern sov när jag kom hem.
Lite tråkigt tycker jag allt, när jag varit borta hela dagen. Saknar ju de mina.
Passade på att läsa nya Amelia istället. Jag gillar den. Idag hittade jag en till favorit i tidningsstället: Family Living. Där hittade jag tapeterna jag tänkte ge som förslag åt sambon att vi ska tapetsera Alicias rum i. Nu har jag tappat bort lappen med namnet på, men de var i allafall rosa med stora vita stjärnor på. Det blir nog snyggt. Lagom tjejigt, utan att bli puttinuttigt. Me like.
Vet ni vad jag inte gillar dock? Folk som handlar fast de inte har pengar. Ni vet, de som handlar dyra saker, designergrejer märkeskläder och sen skryter om det... fast de egentligen inte betalat det själva? För allra troligast sitter det en mamma (eller pappa.. eller båda två) bakom och betalar kalaset. Varför stör det här mig nu då så mycket? Jo, för jag jobbar ihjäl mig och har ändå inte "råd" att köpa den dyraste vagnen åt mitt barn, märkeskläder åt oss allihop och inreda lägenheten som vore den ur en katalog. och så sitter det nån lite skitunge (skitungar) utan jobb, som har tagit lån över öronen eller som sagt har en mamma och pappa bakom sig och skryter över det senaste inköpet? Jag blir irriterad till max!
När jag jobbade i skoaffär förundrades jag alltid över att de som kom in i butiken, och faktiskt KÖPTE skor, var studenterna i stan. De pratade vitt och brett om studier och studielån och sen köpte de ett par stövlar för 1200 -2000 spänn utan att blinka. Någon mer än jag som får en fadd smak i munnen när man tänker tillbaka på den där nudeldemonstrationen de hade för några år sen. De fattiga studenterna. My ass.
Nåja. Jag får väl tänka som så att vi faktiskt jobbat till oss allt här hemma. *intalar mig själv* Men det här är väl svenska avundsjukan när den är som bäst.. eller, nej fan! det är det inte heller! Hade personerna jobbat för skiten, betalat sina grejer kontant och kunde säga: det här har jag faktiskt förtjänat. och jag satt och skrev så här då, DÅ skulle det vara den typiska svenska avundsjukan, men nu är det som sagt inte dem jag stör mig på. Det här gör mig heligt irriterad!
Men nåja. Det är deras huvudvärk när räkningarna dimper ner i slutet av månaden.
Nu har jag fått ur det ur mitt system.
6 kommentarer:
Men du. De allra flesta studenter har det väldigt taskigt ekonomiskt. Det är ju bara fakta. Så nudeldemonstrationen tycker jag var toppen. Det verkar vara så svart eller vitt det du skriver. Antingen är man superfattig och har inte råd att köpa det man vill eller så har man snälla mammor och/eller feta avbetalningsplaner. Det finns ju faktiskt många mellanting också. :) Jag köpte ett par skor för ett par veckor sen senast för en tusenlapp, utan avbetalning eller lån. Och vi lever bara på en lön, så inte är vi täta inte. Ofta handlar det ju om prioriteringar och levnadsvanor. Jag själv köper knappt några grejer till hemmet (för att jag är usel på sånt där), men lägger gärna en hel del på skor när jag väl köper det. Tyckte ditt resonemang var lite hårt. ;)
Fast du pratar ju om studenterna, och att nudelkampanjen var något negativt. Det var det jag störde mig på. Vi har levt på studielån både jag och M ändra fram tills nu, och ändå har jag köpt dyra skor. Bara som exempel. Jag förstår om du stör dig på såna som du VET flashar med grejer som de själva inte betalt för osv. Men egentligen är det ju samma med studielån. Det är också lånade pengar, men jag shoppar för dem ändå. Alla prioriterar vi olika. :) Men jag tror nog det är en släng av den svenska avundsjukan ändå. Så är det iaf för mig, när jag ser hur folk i min närhet kan köpa "allt" men ändå inte har bättre inkomster än en själv t ex.
Jag tänkte precis påpeka det som pethra redan sagt.. Att studenter har det ganska kasst.. Jag levde ju på 2300/mån och snälla föräldrar.. så jag hade det knapert.. de som hade låndelen fick ut 6000.. det är inte mycket det inte.. Och plugga heltid och jobba ger inte mycket heller för man kan ju inte jobba så mycket.. Det är väl prioritering också antar jag..
Men jag förstår din poäng, att det suger att se folk styla med grejer när dom eg kanske inte har råd.. För det är trist när man själv inte har råd..
Jag håller med i det du skriver... Antar att du generaliserar lite pga av irritation vilket jag gör jäääämt. När jag hade det som fattigast som student gick jag i princip minus varje månad, som tur var hade jag en man att dela ekonomin med. Men under den periodenn är jag satt å sov på föreläsningarna för att jag var tvungen att jobba natt pga ekonomin retade det gallfeber på mig att de som bor hemma hos morsan å farsan ändå har rätt till lika mycket som jag fast jag har ett eget boende, barn osv. Inte nog med att de gjorde weekendresor å shoppade halft ihjäl sig, de hade mage att låtsas att de hade det knapert.
Angående roliga designer grejer å märken å sånt.. det är där Tradera kommer in i bilden för mig. Där kan man köpa roliga och annorlunda plagg för småpotatis. Man kan ju också hitta typ Pop å ecco som ser ut som nytt men är begagnat å då till typ halva priset. Dessutom kan du sälja det en gång till å få lite startkapital till nästa inköp :)
Låt inte snorungarna spela med ditt psyke, har de inge bättre för sig än att försöka impa på människor som de inte ens känner tycker jag synd om dem.
Kram
som student får man ju sitt studiebidrag, men sen så bor ju t.ex. jag och alla jag känner hemma fortfarande, det gör ju hur mycket som helst. då har man ju fortfarande 1000 spänn och spendera efter behag.
Skulle jag haft tid och jobba skulle jag definitivt gjort det, jag räknar 50öringar varje månad, skulle varit jätte skönt och slippa det, men vad är viktigast, betyget och en framtid eller att ha pengar nu? De flesta väljer att vänta med jobb och ta utbildningen eftersom det ger mer pengar i slutändan.
Att då föräldrarna väljer att försörja barnen och ge dom pengar under tiden kanske dom ser som en självklar sak, dom tänker att hellre det och att dom får en utbildning än att dom ska börja jobba och inte hinna med studierna.
sen har ju jag turen att ha snälla morföräldrar som betalar körkort och andra mer viktiga grejer.
Som det inte är många alls som har.
Det är ju vad man prioriterar också, om någon vill gå och köpa skor för 1500 och sen leva på luft resten av månaden är det deras val, personligen skulle jag ju aldrig köpt skor eller kläder för den summan.
Är det dock sånna som glider fram på bananskal och verkligen livnär sig på föräldrarna, som jag hade en kompis som gjorde, hon handlade för närmare 8000:- varje månad, så blir man ju nästan helt galen.
Men det är väll avundsjukan som talar? själv måste man spara och gneta för det mesta. Prion blir, ingen vinterjacka eller nya skor = Papegoja ;P
men jag håller med dig på ett sätt..
det finns dom studenter som har tur..
och sen finns det dom som har egen lägenhet, lån och som inte ens har råd med nudlar.
Orättvist? yes.
jävlar! Blev en lång kommentar, men det kan vara skoj det med ;P
Kram!
Att man bor hemma betyder ju nödvändigtvis inte att man har det glassigt heller. Bara en tanke.. :)
Skicka en kommentar