Otäckt, otäckt.. (blodkänsliga varnas)

Fredagkvällen som skulle bli en kväll med tjejmys då sambon jobbade.. blev en kväll på akuten med lilltösen.

Jag stod ute i hallen och sms:ade en tjejkompis, Alicia lekte i "sitt" skåp i köket, då jag plötsligt hör hur hon börjar gråta. På ett sånt där "konstigt" sätt. Föräldrar, ni vet vad jag menar. Skyndar mig in och ser hur hon sitter på köksgolvet och gråter, med en kartong bredvid sig. Går fram och tittar.. Den synen önskar jag ingen mor eller far se någonsin! Hjärtat började rusa i 110.

I kartongen hon lyckats få fram och UPP, låg en av knivarna till matberedarna. Jag har aldrig sett så mycket blod någonsin. och jag är 27 år!

Sliter upp Alicia för att göra en bodycheck. Var blöder hon? Handen. Det är handen som blöder. Fingret. Det är fingret som blöder. (och fingrar blöder ju så in i bomben mycket!)

Sliter tag i papper och försöker stoppa det hela. Upp med armen i luften. Alicia gråter. Jag gråter. Tillslut lyckas jag ändå se vad som hänt. Hon har skurit sig otroligt illa i fingret. Men som jag ser det i panikens stund har hon skurit av det nästan helt och hållet!

Tar mobilen, ringer mamma. Storgrinar och säger att de måste komma! "Alicia har nästan skurit av sig fingret!" In på badrummet. Försöker få henne att hålla i en handduk. Går inte. Hon vill bara kura ihop i min famn. Vi dansar lite i köket, för att få henne att hålla upp handen högt och förstå att det inte är farligt.. och hur lätt är det då på en skala, när man knappt kan hålla sig lugn själv?!

Mamma och pappa kommer på direkten, även om jag tyckte det tog alldeles för lång tid. Då har Alicia lugnat sig och blodet har slutat forsa. Mamma, som är undersköterska, tar Al och tvättar av fingret för att se hur det ser ut. Sen konstaterar vi bara att vi måste åka till akuten.

Slänger in "ungen" i bilen, utan bilstol eller något, so shoot me! Tänkte jag. Väl på akuten får vi vänta i 3½ timme på att träffa läkaren. Men till hans försvar så var han tvungen att operera mitt i alltihop.

22:50 får hon morfinspruta. 22:30 läggs tre stygn på hennes lilla, lilla finger. Och ni som undrar hur hon tog det: folket i väntrummet, frågade mig om det var henne de hört nyss, när vi kom ut.. eh. ja. :(

När allt var klart fick hon dock glass. En piggelin. Så då blev allt bra ett tag. Tills undersköterskan frågade om han fick ta den. Då började hon gråta igen. Är det något manligt att fråga sånt så olämpligt?! Hon hade gråtit hela tiden, så fort hon såg honom, tror han då det passar att skämta om sånt? Nåväl. Hon fick lite hårspännen av honom också, då blev det bra igen..

Väl hemma kröp hon nära, nära mig och jag henne, sen sov vi så hela natten. Som jag har grinat..

Nu har hela helgen gått åt att mata Alicia (eller mitt dåliga samvete kanske?) med smörgåsskinka. Och nu märker hon inte av fingret någonting. Dagen efter var det jag som fick gå och torka efter oss. Spisen, köksgolvet, luckorna. Mobilen, badrummet.. blod överallt. Mitt älskade hjärta..

Stay with me! Jag lovar att jag ska försöka uppdatera åtminstone en gång om dagen nu.

Denna blogg är inte död! :)