Gräset är alltid grönare på andra sidan..

Varför är det så egentligen? Jag kom på mig själv idag att jag aldrig är riktigt nöjd av någon dum anledning. Jag har en fin karl som jag har en underbar liten dotter med, vi bor i ett "finare" område i stan i en supermysig 3:a som praktiskt taget är nyrenoverad och faktiskt riktigt fint inredd.. Men ändå. Ändå.

I morse ringde en gammal vän till mig (Gammal i bemärkelsen att vi känt varandra i evigheters evighet alltså ;P ) och bjöd hem mig och lillskrutt till deras nya hus! och jag blev så avis. Inte avis att jag inte unnar dem huset, för det gör jag verkligen! Men avis.. jag vill också bo i hus. Och vilket mysigt område, vilken fin trädgård! Vilka fina gardiner, varför kan inte jag få det så där mysigt hemma hos oss?! osv osv. Fast jag tycker vi har det fint hemma, men det är väl här det platsar : Gräset är alltid grönare på andra sidan.

T om hennes makaroner och köttbullar var godare än hemma! ;P

Jag känner att det är någonting som fattas hemma hos oss, för att få DEN DÄR känslan. Att jag flyttat typ 8 ggr på.. vad är det nu? 7 år eller nåt? Jag tycker att alla andra får till den där mysiga hemtrevliga stämningen, medan den inte hittar in hos mig/oss.

Jaja, nog om det. Det var i alla fall supertrevligt där ute. (och det var ett enormt fint hus J!) Tyvärr tog det 40 min med buss att åka, vilket var väääldigt lång tid för någon med väldigt mycket myror i benen! Men vi kom både dit och hem utan värre sammandrabbningar :)

Al mådde i alla fall bättre idag, tro inget annat, annars hade jag såklart stannat hemma, men hon har pekat på munnen hela dagen och dregglat i massor.. Lillskrutt. :(

Nu blir det en kvällsmacka här hemma. Kanske skriver igen senare.

Todeloo!