måndag 16 mars 2009

Bergodal-bana

Idag har det varit en riktig bergodal-bana i känsloregistret. Började dagen på ganska bra humör. Hade hittat en lägenhet igår jag tänkte titta på. Men efter att vi gjort lite undersökningar så visade det sig att den inte låg så bra till.. jag vill ju gärna våga gå hem själv även om det är mörkt! Samt våga släppa ut Alicia att leka..

Så då sjönk humöret en aning. Då hittade jag en annan superbra lägenhet. En tvåa visserligen, men som syrran sa: det är ett i-landsproblem att inte ha varsitt rum. Och det är ju sant. Hon behöver inget eget rum just nu. Hon sover ju inne i vårat sovrum fortfarande och lär nog göra det ett tag till. Blev peppad igen!

Försökte nå killen som hade lägenheten hela dagen. Gick inte. Humöret sjönk igen. Pratade med A, humöret sjönk ännu längre, då jag verkligen fick bekräftat att han inte vill fortsätta längre. Grät ute på lagret.

Kom hem. Blev nästan osams. Men då vände jag och blev tokledsen istället. A mjuknade lite och vi kunde istället prata igenom lite. Sen när han åkt tillbaka, så busade jag lite med Alicia och började laga mat.

Ringde på lägenheten igen. Nu svarade han. Vi fick komma nästan på direkten. Ringde syrran. Hon dök över direkt. Alltid skönt att ha med någon när man kollar sådär. Speciellt om man är lite "instabil".

Vi blev kära båda två. Den var underbar. Ringde för att säga att jag tar den, direkt när jag klev utanför porten.Men då hade de stängt. Humöret sjönk igen.

Syrran kom över på en kopp te, pratade lite hur man kunde göra det bästa av lägenheten. Humöret steg. Ringde killen igen, sa att jag skulle ringa direkt när kontoret öppnar imorgon. Han blev skitglad. "då slutar det ringa här! Det ringde 8 pers efter ni gått!" omg. Nervös. Humöret sjönk en aning. tänk om någon annan hinner före!

Tänk om någon av de som tittat förut har ringt in på eftermiddagen och sagt att de tar den! Dammit, det vore ju höjden av otur just nu.
Jag är jättenervös nu. Men ganska.. glad ändå! Men ni kan ju gissa hur lite energi jag har kvar just nu.. känner mig rätt mör efter en sån här känslomässig dag.


Men imorgon klockan 8 ärdet jag som slänger mig på telefonen! Håll tummarna för mig nu!


3 kommentarer:

Frida sa...

Jag håller tummarna för dig.

Och du... Läste ditt tidigare inlägg där du skrev att det inte bara är "tack och hej" när man har barn. På ett sätt är det så enkelt... Det viktigaste är bara att man kan samarbeta och gemensamt komma fram till det som är bäst för barnet, och det klarar ni nog finfint!

Anonym sa...

Hoppas att det ordnade sig med lägenheten. Förstår om du har lite ont i magen.

Anonym sa...

Lustigt, Alla kan ha två ansikten. Du vet vad jag menar gin och att det inte är imot dig =)