Skratta eller gråta?

Den här kvällen.. ja var ska jag börja? Ett tag visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.

Så här ser en typisk kväll ut när vi är ensamma hemma: På med blöja, av med blöjan.. på med blöja igen. Av med tv:n, på med tv:n, av igen, ner i sängen, upp ur sängen, på med tvn. Av med blöjan. På med blöja, av med tv:n, ner i sängen, släcka lampan. Gråt, gråt och upp ur sängen igen..

Slutade med att jag helt sonika gick in och satte mig i köket och lät henne hållas i vardagsrummet.. Det finns en gräns för vad jag pallar. Hör hur blöjan åker av och Simpson åker på, på tv:n. Fine. Jag låter henne hållas.. Djupandas. Sen kommer det.

"bläää!! BAJS!!" reser mig sakta från bordet, eftersom ALLT är bajs just nu så tar jag henne inte riktigt på allvar. Men jodå. Bara att ställa ungen i duschen. Irriterad till max, men försöker lugnt förklara att det är därför man ska ha blöjan på sig. Att man måste lyssna på vad mamma säger.

Torkar av henne efter duschen då hon tittar rakt på mig och fyrar av ett jätteleende:

"MIN mamma!!" och så ger hon mig en jättekram.. och biter mig i hakan. *suck*