Läste precis i Mitires blogg om att gå i sömnen och då kom jag ihåg en så otäck sak som hände när Alicia var precis nyfödd.
Hon sov i vår säng och det hade alltid gått jättebra, men så vaknar jag med ett ryck och har fått för mig att jag lagt mig på henne! Men hon var inte där! Och inte sambon heller. Får förtvivlat för mig att hon ramlat ner från sängen och dött, jag tittar bredvid sängen. Inget barn. Jag sliter upp hela sängen, men inget barn. Går upp och ser sambon sitta i soffan och titta på tv (på den tiden var han en nattuggla) jag snyftar "var är min bebis! jag hittar inte min bebis!"
"men hon är ju här med mig, jag tog upp henne så du skulle få sova lite"
Och som jag började gråta! Det är otäckt vad sömnbrist kan göra med en. Men jag trodde på fullt allvar att hon var borta. Att hon inte fanns längre. *rysa vid tanken*
Vid andra tillfällen, när det varit mycket med jobb och liknande, har jag vaknat av att jag b la suttit upp i sängen och pekar vägen åt kunder!
Har du gjort något knasigt när du sovit?
2 kommentarer:
*s* Ja sömnbrist kan göra en tokig :D Min man är en riktig tokstolle när han sover. Det värsta han gjort var när han klappa till mig (låg bredvid å fläkte ut armen åt mitt håll) och skrek smått hysteriskt -Men svara då för hel***! Det var nog en telefon som ringde i hans dröm.
Nej usch vilken hemsk dröm det var då =/
Drömmar kan vara för verkligan ibland och man blir helt förstörd!
Skicka en kommentar