Först var den nära på 1½ timmes läggning, med skrik och gråt och "NEJ!". Sen när vi väl somnat så vaknade hon 00:41 med ett illvrål. Sen skrek och grät hon till 01:20.
Hon ville ha vatten. Fick vatten. Skulle inte ha vatten. Hon ville ha banan. Hon fick en liten bit banan. Ville inte ha banan. Hon ville sova i sin säng. Jag lade henne i sin säng. Hon skulle inte sova i sin säng.. and so on and so on..
Slutade med att jag 01:15 ringde sambon som varit borta över natten. Hon grinar, jag känner hur tårarna börjar närma sig. Han säger "ge henne lite banan då? Hon åt ju dåligt idag" (i all välmening sagt) JAG grinar. Hon slutar grina. Jag lugnar mig. Hon lugnar sig.
Så tillslut, efter mycket om och men, somnade hon om i sin säng. Med min kudde och sin pappas täcke.
Själv låg jag och grubblade i någon timme till. Det var pengar här och pengar där. Och så skrev jag nog minst 17 blogginlägg i huvudet. När jag väl somnade ringde klockan.
Nu ska jag ta och väcka henne för att få i henne lite frukost innan vi måste gå till dagis. Enda dagen som hon måste vara där superduper-tidigt och vi har sovit skitdåligt båda två.. Najs.
När sambon kommer hem ikväll är det jag som ska lägga mig i badet.
Med förhoppningar om en bättre dag
3 kommentarer:
Usch, lät inget vidare...
Visst är det underligt att när man väl ligger där och är helt knäckt så är det bloggen man tänker på och hur man ska formulera sig här.
Bloggskadad???
Borde finnas en award för det :-D
Det där låter bakant! Tyvärr! De måste ha en sensor för när det inte är läge att krångla och d krånglar de till max. Så är det alltid. Hoppas du får en chans att sov i natt :D
Skicka en kommentar