informationsmötet

gick jättebra. Det var knappt några barn där alls idag, och de som var där gick ut när vi kom, så Al, som inte är blyg för fem öre, gick på upptäckarstråt direkt. Det verkar vara en jättebra avdelning. Lagom stora ytor och ett speciellt rum anknutet till det stora lekrummet med grind för, åt de lite större barnen, att vara i när de ska bygga bilbanor osv.

Jag kände att lite av stressen rann av mig i alla fall. Skönt. Vi kommer börja på onsdag och då köra 1 timmes perioder ett tag, för att sen öka successivt. Känns också bra. Tror det är bra för både mig och Al. erhm.. :P

Igår sa jag till sambon att jag skulle ställa klockan på halv 8 och då gå upp själv, kanske äta frukost i fred, duscha osv. Men nej. Alicia vaknade kl 7 för första gången på flera veckor.. såklart. Och sambon kliver in i sovrummet, med värsta jacket i pannan! Wounded in battle sa han, men det visade sig att han somnat i soffan, med fönstret öppet och så vaknade han med ett ryck och hade smällt pannan i fönstret som blåst upp. Ett redigt jack blev det..

Nu har vi precis klivit innnaför dörren här hemma, Alicia slocknade direkt i vagnen, det tar liksom 12 minuter att gå från dagiset och hem. Kanske bara är positivt med detta? ;P Sambon har slängt sig för att vila lite. Han ska jobba natt hela veckan.. jag känner att det vore skönt och vila ögonen med.

Så varför gör jag det inte? Nej, för när man äntligen får sitta lite ensam, så finns det ju så mycket man vill/ska/bör göra.

Men det viktigaste är väl ändå kanske att ta hand om sig själv. Disken får f*n vänta. Jag slänger mig på soffan och blundar lite. Och jag tänker Inte öppna fönstret! :)