Tänk att..

det kan vara så gott att dricka ur sugrör. *svosch* så är man 5 år igen och dricker Apelsin-Festis ur triangulärt tetra pak. Men det gör man ju inte. Man är 27 år och har snott dotterns jordgubbs-Mer och sippar på. :)

Nyss ätit lite lunch. Ensam. Hann läsa Metro och äta i lugn och ro. Var tvungen att smita förbi affären efter dagis, och sen pga vägarbeten blev det en lite längre bit hem att gå. Det räckte för att hon skulle slockna. Men det kanske är bra. Vila en hel timme tidigare än vad hon brukar. Kanske blir bra det här :)

Idag har det varit dagis igen. Och ja, jag känner ett enormt behov att berätta om det, även om ni kanske tycker det är aptrist att läsa om. Men jag är så stolt över min duktiga tjej! Hon somnade till lite innan vi kom fram, så vaknade hon när vi kom in. Mornade sig typ 2 sekunder hos mig, sen for hon iväg till de andra barnen.

Själv fick jag gå in i personalrummet med en kopp kaffe. "Jag ska gå och dricka lite kaffe, kommer tillbaka snart. Hej då".

Hon brydde sig knappt.

Hade fullt upp att titta på en rolig leksak tillsammans med "hennes fröken". Men det är viktigt att säga hej då, så jag sa så ändå och gick iväg. Hann prata lite med en annan mamma som skolar in sonen på samma avdelning, innan det var dags för dem att gå hem.

Satt därinne i min ensamhet och drack kaffe och klottrade lite på en papperslapp. Inget gråt, ingenting. Kändes lite konstigt. Ska hon inte sakna mig alls? Så efter 30-35 minuter kom det. "maaammma?" Och då gick de och hämtade mig. Men Al sprang inte fram som den andra mammans son gjorde, utan blev glad och så började hon ett nytt upptäckarstråt inne i personalrummet. Det fanns ju en dator där for crying out loud. Och sen skulle hon in till den andra avdelningen och titta.

Men då fick "fröken" känna på Alicias temperament. Skulle bära bort henne från leksakerna där inne och jädrar vad arg hon blev. Men "fröken" tog det lugnt och tog dusten och Alicia lugnade sig snabbt.

Så fick hon leka lite med mig i samma rum och så var det dags att gå hem.

--

När hon sovit ska vi kila över till H och hennes son L. Har inte träffat dem på hur länge som helst! Min H. Fast vi inte ses och hörs jämt så är det som att vi aldrig varit ifrån varandra när vi väl gör det. Fast visst, jag erkänner, lite har väl vänskapen fastnat i det som var. När jag flyttade till sthlm tog våra liv så olika vägar. Hon blev med barn och hade just fått L när jag kom tillbaka till stan. Och då träffade jag sambon och drog iväg till hans stad typ jämt.

Nu är hennes son lite större och hon börjar kunna gå tillbaka till "sitt" liv, medan jag som synes är mammaledig, och har fullt upp med att prata inskolning och dagis.

Jaja.. det här blev ett lite väl långt inlägg.

Just ja. Chefen ringde. Jag ska börja 7:45 min allra första arbetsdag, istället för 14. *gäsp* Men det är skönt också för då får vi ju eftermiddagen och kvällen ihop.

Slutbubblat nu!

Todelooo!