Skruttan sov hela natten och verkade må lite bättre idag mot vad hon gjorde igår, så vi knallade upp till dagis. Sa som det var att hon varit hängig och varm i helgen, och att de gärna fick ringa om de tyckte det behövdes. Det är ju så svårt när man är hönsmamma med. Hade ju kanske haft henne hemma minst en vecka bara för att hon nyst en gång typ.
När vi slog upp våra ögon imorse kom jag att tänka på Terri Eriksson, hon som skriver på familjsidorna på Aftonbladet. Hon skrev att hon längtade tillbaka till vardagsrutinerna.. vänta. jag ska hämta tidningen och citera rakt av.
Så, tillbaka. Så, i Aftonbladet den 16 augusti på sidan där "Terri plussar" skriver hon alltså:
"Sämst i veckan. Mammaupphakning. Igår räknade jag efter hur många gånger i timmen min son ropar på mig. Det blev 26 gånger. Det innebär att jag förväntas komma och hjälpa till, titta på något eller bara visa att jag finns nästan varannan minut. Inte undra på att jag har längtat efter dagisstarten"
Så skrev hon alltså. Tänkte att jag skulle göra detsamma. Räkna alltså. 21 gånger på 20 minuter ropade Alicia på mig. Mamma? ja? mamma. ja. Maaa-mmmaa? ja-aa? Mamma titta! Ja, titta. Mamma.. ja, you get the picture.
Vad annars. Jo, har redan fått ihop 5940 steg. Och klockan är bara 9:30 än. Ska bli intressant och se vart det här slutar. :) Nyttig frukost blev det med. havregrynsgröt, med lingonsylt och mjölk och ett äpple på det. Nu dricker jag te. Ovanligt va? Men mest längtar jag efter en fika på Waynes och dricka vaniljlatte..
såklart. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar