Tänkte att när dotra somnat så skulle jag skriva ett inlägg om helgen som varit, men tills dess skulle jag zappa lite på tv. Hamnade framför Kalla Fakta och deras dokumentär om morden på Max och Saga, och mordförsöket på deras mamma.
Jag bara satte mig på vardagsrumsbordet och grät. Och jag grät. Det är så fruktansvärt oförståeligt. Jag har inte kunnat läst artiklar i tidningarna, bara skummat igenom, för om jag skulle sätta mig in mer ordentligt, så visste jag att jag skulle börja gråta. Vilket jag nu gjorde.
Sen gick jag in till Alicia där hon satt i sitt rum och lekte. Tog upp henne och kramade henne "hårt" och länge och viskade "jag älskar dig!" i hennes öra. Hon kramade inte tillbaka, men på något sätt tror jag att hon förstod att jag "behövde" den där kramen, för hon var alldeles stilla..
"Just denna sena kväll ska jag stryka dig över håret och bara vara tacksam för att jag fått den största gåvan av dem alla, dig.
Jag ska ägna en tanke till alla mammor och pappor som söker sina försvunna barn. Mammor och pappor som så orättvist mist sina.
Och mammor och pappor som är på sjukhus där de ser sina barn kämpa, medan de själva håller på att gå sönder av hopplöshet och förtvivlan
Och när jag kysser dig godnatt ska jag krama dig lite hårdare, lite längre.
Då ska jag tacka alla högre makter för dig och inte be om någonting annat - utom ännu en ny dag."
/dikt okänd
Jag bara satte mig på vardagsrumsbordet och grät. Och jag grät. Det är så fruktansvärt oförståeligt. Jag har inte kunnat läst artiklar i tidningarna, bara skummat igenom, för om jag skulle sätta mig in mer ordentligt, så visste jag att jag skulle börja gråta. Vilket jag nu gjorde.
Sen gick jag in till Alicia där hon satt i sitt rum och lekte. Tog upp henne och kramade henne "hårt" och länge och viskade "jag älskar dig!" i hennes öra. Hon kramade inte tillbaka, men på något sätt tror jag att hon förstod att jag "behövde" den där kramen, för hon var alldeles stilla..
"Just denna sena kväll ska jag stryka dig över håret och bara vara tacksam för att jag fått den största gåvan av dem alla, dig.
Jag ska ägna en tanke till alla mammor och pappor som söker sina försvunna barn. Mammor och pappor som så orättvist mist sina.
Och mammor och pappor som är på sjukhus där de ser sina barn kämpa, medan de själva håller på att gå sönder av hopplöshet och förtvivlan
Och när jag kysser dig godnatt ska jag krama dig lite hårdare, lite längre.
Då ska jag tacka alla högre makter för dig och inte be om någonting annat - utom ännu en ny dag."
/dikt okänd
2 kommentarer:
Min mamma har en flicka i sin klass, vars mamma är kusin med mamman som förlorat sina barn i Arboga.
Ja, just de här morden har verkligen skakat om mig. Alla mord på barn är meningslösa men få är nog så brutala som det här. Vad jag förvånas över är att mamman kan vara så otroligt lugn och samlad efter något så fruktansvärt. Hon sa bland annat att hon inte känner hat mot den som gjorde detta. Det är så klokt tycker jag för det vinner hon på själv. Att ödlsa tid och energi på att hata någon som redan tagit ifrån henne så myket var bara att förlora ännu mer. Tror inte jag skulle vara så stark.
Skicka en kommentar